När Eva-Marree mördades för 6 /2 år sedan, fanns det knappt några “kvinnogrupper” på FB. Alltså, grupper där kvinnor tar upp våld i relationer, där de mördade kvinnorna ska minnas och hedras, där kampen emot våldet är syftet.

Dessa grupper började dyka upp i samband med #metoo.

Grundarna av dessa grupper brukar tendera till att starta “mjukt”, för att i snabb stigande spiral börja slå hårdare och hårdare på de stora trummorna. Grupperna, som startades för att samla utsatta kvinnor, anhöriga till mördade kvinnor, blir snart en slags ” NED MED PATRIAKATET! “-grupp, en manshatarklubb. Och grundarna för gruppen börjar ofta i detta läge, att starkt sätta restriktioner för vad som får skrivas kontra vad som inte får skrivas. Oftast så får man exv inte ifrågasätta heller.

En sådan grupp kan innehålla över 3000 medlemmar, men oftast bara två som kan reglera gruppen. Tänk er själva: två personer ska hålla reda på 3000 personers kommentarer, så att inga påhopp, “förbjudna samtalsämnen” etc förekommer. Det säger sig självt att det aldrig kan fungera!

Då brukar en ny regel dyka upp: Alla har ansvar för vad de själva skriver. Egentligen ganska självklart kan man ju tycka. Men – här har grundarna då gått ifrån sin egen regel om att en admin ska taggas om överträdelse begås, så att DE kan gå in och radera, stoppa tråden och / eller stänga av den medlem som missköter sig. M.a.o : grundarna har insett att de inte räcker till. Och eftersom jag är jag, så tvekar jag inte säga detta till dem heller.

Likaså brukar jag ifrågasätta fall de ( grundarna, som väl hade goda intentioner från början) tycker det är så lämpligt att lova saker så stort som de gör, med tanke på att det är så många trasiga själar som följer och tror på deras stora ord om agerande. Grundarna tycker absolut inte om detta! Inget ifrågasättande tack!

Och det går inte att få dem förstå, att en trasig själ kan känna så mycket mera hopp och tro, än den som kanske aldrig genomgått det verkliga helvetet att leva med en våldsam man. ( eller kvinna). Hur de sugs in i de stora orden och ser en väg ut. Bara för att sakta inse att det var just bara det: ORD!

Allt fint prat om att agera, att gruppens admins har media i sin hand och sitter med makten att faktiskt förändra – rinner bara ut i sanden. Oftast efter admins uppnått sina egna mål.

Där sitter den trasiga själen och… ja, inser att den blivit sviken igen.

Jag har nu ganska tjock hud, efter den kamp jag fört både före och efter mordet på Eva-Marree, och jag har lärt mig se och känna igen tecknen när gruppen glider utför. De jag tänker på främst är de trasiga själarna, som än en gång svikits.
Det är det som retar mig mest och irriterar mig mest!

Jag kan ge ett exempel: Detta utspelar sig innan dokumentären haft premiär. En admin för en grupp sitter och lovar mig – gång på gång – att hon minsann ska se till att mordet på Eva-Marree blir känd över hela världen! Och detta inom ett år! Jag låter henne hållas. Jag kan kosta på mig att låta sådana personer hållas. Jag visste ju att dokumentären skulle ge gensvar – även om jag inte förstod hur stort gensvar . Vad gäller att “göra Eva-Marree känd över hela världen” så var hon redan det medans hon levde. Men nu skulle ju hennes historia bli känd. Hursomhelst: givetvis kunde inte denna människa hålla sitt löfte som hon trumpetade ut så ofta.

Tänk om jag nu hade varit en av dessa trasiga själar, som inte lärt mig vara hårdhudad och cynisk? Förstår denna människa vad hon kunde ställt till med? Troligen inte. Lika lite som alla som startar kvinnogrupper gör.

Ja, intentionen är god – men snart nog växer allt dem över huvudet – och då lämnas alla åt sina öden.