När kvinnor, ffa unga kvinnor, försvarar mördare börjar jag bli alltmer orolig. Att, utan ha tagit reda på fakta, uttrycka att ” nu förstår jag, hon var ju en hora och han ville bara försvara sin heder” får mig att må illa.

Joel har ingen, och har aldrig haft någon heder att ” försvara”. 

Denna mördare/slaktare stod och valde kniv i tio minuter -minst – innan han smög nerför trappen och anföll bakifrån med kniven. Eva-Marree försökte komma undan och kröp, kravlade,reste sig och lyckades ta ett par steg – nio meter – medans han fortsatte hugga och hugga med kniven.

Han högg av hennes revben vid fästet, bakifrån – så våldsamma var de 32 huggen. Kan ni ens föreställa er med vilken kraft han högg??  Och hur Eva-Marree kämpade för sitt liv?

Och ni vill kalla den slakt ” ett försvar av sin heder”?!

Hur kan ni ens i tanke försvara denna mördare?

Det är fulkomligt obegripligt att kvinnor kan försvara och försöka rättfärdiga mord på andra kvinnor. Får det er att må bättre? Att känna er som bättre människor? 

Och sedan detta med att sitta och raljera över mäns våld mot kvinnor? Vad är det? Är det något att skämta om tycker ni? 

Hoppas ni tycker det är lika roligt den dagen ni själva kanske råkar ut för det, den dagen ni plötsligt inser att ni kommer leva resten av era liv under mordhot, konstant skräck, känslan att aldrig veta när utan bara att ni en dag kommer mördas.

Det är med kvinnor som ni,som försvarar mördare, raljerar om misshandel och våld, som möjliggör att våldet kan fortsätta. Ni rättfärdigar det, ni tillåter det, ni öppnar upp för det.