Jag har under några dagar funderat på vad jag ska skriva om, när jag nu efter långt uppehåll tänkte börja blogga igen. Jag har ju medvetet låtit bli att skriva under tiden den Franska dokumentären gjordes, och under den tiden den bearbetats och redigerats, för att inte råka avslöja något som kanske inte skulle avslöjas gällande arbetet med den.

Men nu är den färdig.

Under den sista tiden av inspelningen, gjorde Ovidie en intervju – och blev intervjuad – av VLT, Västerås lokaltidning, den som trashade Eva-Marre så totalt direkt efter mordet, den tidning som så klart och tydligt ansåg att Eva-Marre hade sig själv att skylla att hon blev mördad. Och att hon visade på sexarbetares ” egoism” via detta, genom att förstöra barnens liv, men ffa stackars Joels liv, genom att ” tvinga honom” mörda henne.

Och där dyker ett ” fenomen” upp, som växt sig starkare på sista tiden. Ett fullkomligt obegripligt fenomen egentligen, men ett som funnits i samhäłlet i alla tider.

Den fördömandekvinna

Denna kvinna finns överallt, den som bara måste slå ner på andra. Den som tror sig stå över alla andra. 

Den som med förakt ser på kvinnan som fastnat i ett förhållande av våld. Den kvinnan som inte kan eller vill lyssna – för det är lättare och bekvämare att vara fördömande. 

Den kvinnan som anser att misshandlade kvinnor får skylla sig själva, eftersom de är så ” dumma ” som inte lämnar mannen, för det skulle hon minsann själv göra! Dessutom anser den fördömande kvinnan inte sällan att den missshandlade kvinnan är en urusel mor, om barn finns i förhållandet, och ringer gärna in en orosanmälan. Att den fördömande kvinnan i dessa fall gör allt mycket värre för den utsatta kvinnan bekymrar dem inte ett ögonblick. Att mannen som misshandlar med stor sannolikhet anser att det är den utsatta kvinnan som ” dragit in ” myndigheterna och därigenom svikit honom, han som ” gör allt” för henne, finns inte på den fördömandes världskarta. Att våldet trappas upp och kan leda till mord – det tycker inte den fördömande kvinnan är ett problem. För antagligen har hon hört från myndigheterna att hon gjort ” rätt”, för mer än en gång har det visat sig att myndigheterna själva har synen att en misshandlad kvinna är en dålig mor, som låter sig misshandlas!

Istället för att hjälpa den utsatta kvinnan, som kanske inte vågar ropa på hjälp, för hon vet att hon blir ” dömd”, så tar mam alltså hellre barnen – om inte kvinnan är stark nog att kräva hjälp för sig och barnen. Vad nu den hjälpen består av… En tid på kvinnohem, och sedan får de klara sig själva, med förövaren där ute, väntandes.

Den fördömande kvinnan tycker alltså även att en kvinna mördad i ett relationsmord har sig själv att skylla, att mannen ” gjorde rätt” som mördade henne.

Den fördömande kvinnan har ingen ålder, hon kan vara en främling, en vän, en släkting.

Hon kan fördöma min dotter ex och säga att Eva-Marre ” drog skam” över oss alla, genom att hon var sexarbetare. Den fördömamde kvinnan kan ondgöra sig över att Eva-Marre ” visade upp sig” ( Eva-Marre var mycket stolt över sin kropp och sitt utseende – med all rätt ) och tog betalt för det. Samtidigt som den fördömande kvinnan kan spendera timmar framför spegeln, provandes olika outfits och poser medans hon fotar sig själv med mobilen. Trutar med läpparna, putar ut med baken,  försöker samtidigt puta ut så mycket det går med brösten ( helst ska de nästan ramla ur tröj/linne linningen) försöker sminka sig så de får de där stora barnaögonen etc – för att få ett dagens instafoto.

Så skriver dem fördömande kvinnan om sina små barn…. Samma fördömande kvinna som anser att Eva-Marre och andra kvinnor som stolt visar upp sina kroppar, är och var ” urusla mammor som bara tänkte på sig själva”.

Jag undrar vem som såg efter dessa kvinnors små barn, undertiden de provade outfits och poser och fotograferade sig i spegeln för dagens instabild….