Det var inte alls så här April 2016 skulle vara – det var inte alls så här vi planerade den 17 April 2016. Du skulle inte vara borta, du skulle inte vara död.
Vi skulle ju fira din 30-års dag med pompa och ståt – fira att – som du själv sa: att du tog steget in i den verkliga vuxenvärlden.

För tre år sedan satt vi och planerade middagsmeny, tårtor, ostbrickor, vin. Var vi skulle vara. Lite nådigt så skulle jag och Uffe få komma och fira dig redan på morgonen med den där Mascarponetårtan du tyckte så mycket om. Resten av dagen och kvällen skulle gå i vänners lag – och middagen jag skulle laga. Din favorit-rätt – vegetarisk variant såväl som “orginalet”.

Du skulle inte vara död, mördad, slaktad.

Du skulle leva, vara varm. Inte ligga kall i marken.

Det var inte det här som skulle bli din 30-års present.

Ditt kors, som jag väntat med att sätta upp till i år – väntat med till din 30-års dag. Jag bryr mig inte om fall andra tycker det är konstigt, jag vet att du förstår, och det är huvudsaken.

Du tyckte att  vi skulle göra den där resan till Egypten, som du köpte åt mig 2012, men som inte blev av. Du sa alltid att du skulle åka dit med mig, att du ville att jag guidade genom faraonernas invecklade historia. När jag berättade för dig om Hathepshut så blev Deir El- Bahri en plats du bara måste besöka. Du ville se denna starka och fascinerande kvinnliga Faraos tempel.

Jag reser dit med dig i mina drömmar. I mina drömmar är du med mig, i mitt hjärta, mitt minne, i mina tankar är du för alltid levande.

Jag saknar dig så jag går sönder, du skulle inte vara död – du skulle leva och vi skulle fira din stora dag.