När jag läser AF granskning och inser att din död kunnat undvikas bara de gjort sitt jobb istället för att fördöma dig, så kommer tårarna igen…Minnena från den charadliknande rättegången – inte heller där togs hänsyn till din person, inte heller där behandlades du med värdighet…
Du hade kunnat leva med dina barn idag.
* Älskad * *Saknad*
Den 16/3 ringde SVT 1 Morgonprogram upp mig, de skulle på morgonen efter ta upp ämnet om “Mäns våld mot Kvinnor”. Vi hade ett långt samtal där programledaren jag talade med ställde många frågor.Jag kände en enorm glädje att de skulle ta upp detta, och att Eva-Marree var ett av de fall som skulle nämnas som exempel på hur fel dessa kvinnor behandlas. Hur föraktfullt de bemöts – hur nonchalanta myndigheterna är mot utsatta kvinnor över lag – och kvinnor som Eva-Marree i synnerhet.
Men av detta utlovade blev inget alls. Kerstin Wiegle (AF) fick knappt yttra ett ord. En kvinna från Unizon tog “kommandot” och talade i princip enbart om att “utan pengar – ingen hjälp. Utan pengar är vi bakbundna…. utan pengar… osv osv.
Efter c:a 5 minuter av detta ( ja SVT 1 var frikostiga nog att ge denna viktiga fråga om mäns våld mot kvinnor och varför ingen lyssnar på de varningssignaler som faktiskt finns en hel kvart! Men vad vet jag- det kanske är mycket tid i det programmet.) Resterande tid så intervjuades regeringens utredare Juno Blom, som är särskilt sakkunning från Länstyrelsen – och som lyckades med konststycket att i nästan tio minuter säga: absolut ingetting! Kanske det beror på – som en vän till mig sa – att Juno hade munkavle på sig. Skulle inte förvåna mig om det vore så.
Det var bla DETTA som det var meningen SVT1 skulle ta upp igår – men varför föll det ifrån agendan? kan man ju fråga sig….
“• Mannen som mördade Eva-Marree Smith Kullander med 31 hugg hade spår av sju mediciner i kroppen, varav tre tunga ångestdämpande preparat. Han utkämpade en vårdnadstvist.
Vilken farlighetsbedömning som gjordes av mannen vet vi inte.
Redan 2012 gav regeringen uppdraget till Socialstyrelsens dödsfallsutredare att ta fram kunskap om vilka myndighetskontakter som funnits innan en kvinna dödas. Men utredarna läser aldrig mördarnas sjukjournaler. Det ingår inte i deras arbetsbeskrivning.
Nu har vi tagit reda på att var fjärde man som dödade sin kvinna hade en aktuell vårdkontakt. Men ingen ställs till svars, ingen ny kunskap kommer fram och vårdens misslyckande kan fortsätta.”“Vården är skyldig att anmäla när en person begår självmord och har haft en vårdkontakt inom fyra veckor. Men det görs inte alltid. Minst elva av de 40 män som tog sitt liv direkt efter mordet hade en pågående vårdkontakt.
Vi har hittat fyra anmälningar. Totalt har vi hittat åtta lex Maria-ärenden. I tre fall riktas allvarlig kritik mot psykiatrin.Fler än var fjärde man som dödade sin kvinna hade en aktuell vårdkontakt, avslöjar vår granskning.
De flesta inom psykiatrin.
Minst elva män sökte vård samma dag de dödade.
Läkarna fångade aldrig upp varningssignalerna – men misstagen utreds nästan aldrig.
• Eva Marree Kullander Smith var livrädd för sin ex-sambo. Socialtjänsten visste. Ingen säkerhetsåtgärd vidtogs.
För de störda männen är kvinnan allt. Han accepterar inte att hon bara går.
Efter mordet har han svårt att förklara brottet.
Ur vår undersökning: ”Det svartnade.” ”Jag ville bara prata.” ”Allt rasade, jag tappade kontrollen.” ”Vi grälade men jag förstår inte varför jag hämtade vapnet.” ”Jag minns bara att jag stod med en blodig kniv.” ”Jag ville bara skrämmas.” ”Jag ville bara få tyst på henne.”
Samarbete skulle bli bättre, lovade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt.
På sex år har 1,3 miljarder satsats för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Men flera av regeringens satsningar blev fiaskon visar vår genomgång.
1. Haverikommissioner. Socialstyrelsen skulle utreda alla mord i nära relation för att lära av misstagen. Facit: Efter två år hade Socialstyrelsen hittat och granskat fyra av de 28 mord som begåtts. Vårdmisstag får de inte forska i. Fiaskot har kritiserats i Statskontorets rapport: ingen hade haft nytta av haverikommissionerna.
2. Fotboja. De farligaste männen med kontaktförbud skulle övervakas elektroniskt och tvingas bära fotboja. Facit: Men fram till i dag har bara två personer kvalificerat sig för att bära en sådan.
3. Vårdnaden. Barnen skulle slippa styras av en pappa som dödat mamma.Facit: Socialstyrelsen tyckte inte att någon lagändring behövs och papporna fortsätter att behålla vårdnaden av barnen.
4. Samordning. Dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt lovade bättre samarbete och samordning mellan myndigheterna. Facit: Vår granskning av nu 237 dödade kvinnor visar att samordning inte fungerar. Utredning efter utredning har konstaterat det. Ingen nationell handlingsplan är framtagen.
5. Pengar. Kvinnojourerna skulle få mer pengar, lovade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt. Facit: 2012 kom 23 extra miljoner till alla kvinnojourerna, men som en engångssumma. Det finns fortfarande ingen fast finansiering utan anslagen bestäms från år till år.
6. Behandling. Våldsamma män skulle gå i behandling. Facit:Socialstyrelsen har under två år utrett hur det ska gå till. Rapporten kommer i slutet av mars, sedan ska metoderna utvärderas.
7. Hårdare straff. En av Alliansregeringens viktigaste satsningar mot kvinnovåld har varit skärpta straff för våldsbrott. Facit: Straffen har skärpts men det finns ingenting som pekar på att det skulle ha en förebyggande effekt för att minska mord i nära relation.
8. Vidareutbildning. Vården och andra myndigheter skulle få bättre kunskap om våld i nära relationer.10 000 poliser utbildades. Facit: Många av utbildningarna har varit kortsiktiga och av engångskaraktär, konstateras i en statlig utredning av regeringens satsningar 2010-2013.
9. Mer forskning. ”Kunskapen måste öka”, hör vi hela tiden från politiker. Facit: De som arbetar med våldsamma män och våldsutsatta kvinnor vet fortfarande inte alltid vilka metoder som fungerar. De har ingen vetenskap och beprövad erfarenhet att luta sig mot. Ingen myndighet räknar hur många kvinnor som dödas av sin man eller exman.
10. Farlighetsbedömningar. Strukturerade riskbedömningar skulle göras.Facit: Polisen har sin metod, Socialstyrelsen en annan och åklagarmyndigheten en tredje. Det är väldigt olika hur mycket de används och hur bra de blir. Sekretessregler hindrar dem från att samarbeta.
Ja, allt låter ju bra – men inget av det har ju blivit verklighet!
När ska samhället vakna och se vad som försegår? Eller är det så bekvämt att blunda och välja tror på de styrande när de säger att de gör sååå mycket för dessa kvinnor?