J

Jag blev uppringd idag av en journalist från Aftonbladet angående näthatet på Flashback b.l.a  . Aftonbladet kör ju en granskning av detta nu, och jag fyllde i deras formulär där de frågar om man blivit utsatt för näthat och berättade kort om allt som skrivits om Eva-Marree, mig, hennes barn o.s.v.

Jag kan ju säga att jag förväntade mig inget svar från dem, då allt som rört Eva-Marree och mordet på henne möts av total tystnad av media – iallafall när det kommer till att handla om oss. 

Det blev ett relativt långt samtal med denna journalist, och jag tror hon hörde uppgivenheten i min röst. Flera gånger höll jag på bryta ihop under samtalet, jag, som bitit ihop och svalt så mycket, låst det inom mig i 19 månader. Visst, jag har låtit det pysa ut lite då och då, men sorgen och smärtan över det som skrivits spaltmetrar på Flashback har jag stängt inom mig.

Journalisten frågade mig hur jag kände inför detta som skrivits, vad skulle jag svara?

Jag vet inte… en blandning av hat, sorg, smärta – ett oförstående inför människans ondska. Hur kan människor vara så genomsyrat onda? Hur kan  de sitta och skriva sådana saker om en människa de inte känner?  Hur kan de skriva så hemska saker om 2 små barn!?  

En människa som blivit så brutalt mördad. Hur kan de “gotta sig i detta” och samtidigt leva “normala” familjeliv? Hur kan dessa onda människor?

Jo, jag vet. I Nazityskland levde Naziztbödlarna i lägren “normala familjeliv” samtidigt som de kallsinnigt avgjorde vilka som skulle dö snabbt ( ugnarna) och vilka som skulle dö långsamt ( slavarbete kombinerat med tortyr ).

Men nej, jag kan inte förstå denna ondska, varifrån den kommer.

Och i “mitt” fall på b.l.a Flashback kan ingen skylla på invandrare, Romer, Judar o.s.v – nej detta är helyllesvenskar som bedriver dessa hatdrev!

Var det inte svårt nog att ta in och försöka bearbeta mordet på min dotter? Att jag förlorade även mina barnbarn? Var ni tvungna att sparka och sparka så mycket ni orkade/ orkar? Är ni inte nöjda förens ni drivit någon i graven?