I Fredags startade Hovrättsförhandlingarna. Första dagen, då framställan gjordes hölls den Västerås. Det är mycket sällan Hovrätten åker till en annan stad, det förstod jag av två advokater som som stod och diskuterade detta när jag kom in i Tingshuset.

Jari hade frågat mig om och om igen fall jag verkligen skulle komma , han var orolig det skulle bli för mycket för mig. Jag tvekade in i det längsta….

 

Att se mördaren igen var ett slag utan dess like! Han uppvisade samma likgiltiga iskyla för det han gjort som förra gången! Men egentligen – vad hade jag förväntat mig? Tecken på ånger? Tecken på att han ens är mänsklig ?

 

Nu framkom även det jag förstått från början, men som alla sagt är omöjligt, ja som tom Cederängens personal med Annicka Elmes i spetsen tom svor under ed på att ” det var omöjligt och dessutom visste Annika ( under ed, minns det) att Evas son  inte såg något av mordet, eller sin mammas blodiga kropp”.

Nu har barnen börjat berätta själva om sina liv hos Joel, och pojken har även berättar hur han såg Joel knivhugga hans mamma, hörde hur hon skrek och förskte komma undan. Han såg sin mammas blodiga kropp där han satt i Elmes famn när hon böjde sig ut genom fönstret rakt ovanför Eva-Marres kropp.

 

Då vittnet som tog Eva-Marres trasiga kropp i sin famn vittnat om hur hon såg Elmes hänga ut genom fönstret med pojken, så måste även min dotter sett detta! Hon som var så mån om barnen, det sista hon ser är sin son se henne dö!

 

Ett skräckscenario som IOM detta blir än mera skräckfyllt.

 

Sen kom tanken idag jag inte velat tänka fullt ut: oavsett straff Joel får , så får jag aldrig tillbaka min dotter !

Ja, en självklarhet tycker alla. Men bara den som upplevt detta kan förstå hur man som förälder ” maskerar ” detta faktum ….

hon kommer aldrig mer tillbaka!