Känslan att aldrig mer få höra min dotters röst, aldrig mer få se henne, aldrig mer få något  mer!

Rättegången börjar om 2 dagar – den 2:a oktober – och jag känner mig lamslagen, panikslagen, liten och  rädd, samtidigt så känner jag ett sådant HAT gentemot Joel! Ett hat som går bortom alla ord.

 

Vem gav honom rätten att mörda min dotter? Mamman till deras gemensama barn?

Ett vansinnesdåd grundat på att han inte kunde kuva henne, att hon var för stark. Och att han höll på förlora det enda maktmedel han hade gentemot henne: barnen.

 

För att jag ska kunna beskriva bakgrunden till detta mord – denna SLAKT – så måste jag först beskriva grymmheten i mordet, något jag inte kan förenns efter rättegången.

Min dotter fick mig och en vännina, som stod henne mycket mycket nära, att lova att berätta hennes historia NÄR Joel mördat henne. Ja, hon visste att han skulle mörda henne, hon levde under detta dödshot i många år. Och jag kommer hålla mitt löfte till henne, precis som hennes vännina kommer göra.

 

För inte så länge sedan kapades och förvandlades en sida på FB till en ren hatsida gentemot mig och P. ( P = Eva-Marrees vännina ), vi beskylldes båda för både det ena och det andra, men kanske mest för att ” smutsa ner” min dotters minne. Dessa personer säger sig ha känt min dotter, något de inte gjorde annat än ytligt och kortvarigt. De känner inte till hennes önskan, hennes vilja att VI berättar hennes historia.

 

Jag vet att det kommer skrivas om rättegången och att mycket kommer vara rena fantasierna, därför är det vktigt för mig att skriva hur det egentligen var.