• När sanningen aldrig är nog
  • R.I.P Eva-Marree 17/4-1986 – 11/7-2013
  • Still standing

Stillstanding

~ om mordet på min dotter; alla känslor som rasar inom mig – samt ändock en glädje över livet för allt det hon gav mig och lärde mig.

Stillstanding

Category Archives: Eva-Marree

I morgon delas Jasminepriset ut för första gången

16 Tue Dec 2014

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree

≈ 1 Comment

Tags

Stillstanding

day-to-end-violence-logo1078999_10151611744417462_338082958_o

Det är både med stolthet och sorg jag åker till Stockholm imorgon för att vara med när Jasminepriset delas ut för första gången.

Stolthet över att min dotters minne hedras på detta vis.

Sorg över att hon själv inte är där och kan medverka.

I år går detta pris, som alltså delas ut för första gången någonsin, till en person som jag anser vara den värdigaste av dem alla att få vara just den förste som får detta pris. Nu är ju som bekant, min kunskap och kännedom om sexarbetare och alla de svårigheter, förtryck,förakt, stigma etc etc och inte minst rent hat, som de utsätts för enormt begränsad. Men lite har jag hunnit lära mig, förstå.

Jag tror Eva-Marree själv hade tyckt att RA kommit fram till rätt val av person – om man nu kan uttala sig så.

Fredrick Federley
10 tim ·

För två år sedan mördades Jasmin. En sexarbetande mamma som av samhället dömts ut som olämplig vårdnadshavare. Hon slogs ihjäl av sina barns far. För att sätta ljuset på sexarbetarnas stigma och för att minnas en hederlig medborgare som behandlades som laglös med följden att en vacker hennes liv brutalt ändandes har Jasminpriset instiftats.

På den andra årsdagen av att Jasmine slogs ihjäl hålls i morgon onsdag den första märkesdagen av hennes minne. Bland annat kommer en utmärkelse att delas ut och jag är djupt rörd att få vara den första mottagaren.

Jag har fått uppleva många fantastiska saker i mitt djupt privilegierade liv. Men de största ögonblicken har alltid varit när de som befinner sig i de svåraste situationerna har uppmärksammat mitt arbete för deras rättigheter, ställning och framtid. Det gör att jag är otroligt hedrad över denna utmärkelse som är den i mina ögon finaste jag fått.

Vi är fortfarande ljusår ifrån en sansad diskussion om hur vi kan stärka sexarbetarnas rättigheter, livsomständigheter och att ta deras extremt utsatta situation på allvar. Majoritetssamhället vill inte ta i frågan med tång och blundar för övergrepp, utsatthet och att samhället systematiskt motarbetar sexarbetare.

Motiveringen för årets Jasminpris lyder som följer:

Trots politiska påtryckningar har Fredrick Federley hållit fast vid sin kritik mot sexköpslagen och ständigt ifrågasatt när moraliska antaganden har framställts som evidens. Han har outtröttligt argumenterat för att sexarbetare ska inkluderas i samhällsdebatten och för en rättighetsbaserad politik i linje med Unaids och Världshälsoorganisationens riktlinjer.

Fredrick Federley tilldelas årets Jasminepris därför att han är klok, medmänsklig, modig och ansvarsfull. Fredrick är klok nog att förstå att även människor som antas avsky sitt arbete har rätt att tala i egen sak, medmänsklig nog att lyssna på sexarbetares mångfald av upplevelser utan att diskvalificera någons som mindre trovärdig, modig nog att ifrågasätta en statlig utredning som framhäver ett ökat socialt stigma som någonting positivt och ansvarsfull nog att kritisera en lagstiftning genom att belysa att dess främsta normgivande effekter är en avhumanisering av sexarbetare och en ökad acceptans för strukturell diskriminering. Detta gör Fredrick Federley till en unik och nödvändig röst i en politisk debatt som annars präglas av okunnighet, arrogans och fördomar.

10822458_10204094522017640_1407850139_n

Ännu en natt

10 Mon Mar 2014

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree, Sorg och oförstående, Tankar

≈ 2 Comments

Tags

Stillstanding

Jag har kommit att hata nätterna. Det är då alla tankar kommer, alla tankar jag försöker trycka ner under dagtid, men på nätterna går det inte tränga undan tankarna.

Fortfarande efter 8 månader har jag svårt ta till mig detta är sant.

Min dotter är mördad, hon finns inte längre hos oss.

En del av mig vet att det är sant, en del av mig kan inte ta in det.

Jag ser henne inom mig, som hon var klädd den dagen: vit lång kjol, blått eller rött linne ( jag vet inte säkert då de bilder jag har från teknikerna är svart/vita men vet det var någon av dessa färger), hennes leopardmönstrade ballerinaskor…och då kommer sorgen, smärtan, tårarna. För då kommer också insikten att barnen aldrig mer får träffa henne!
Jag vet inte om jag mentalt kopplar ihop denna bild och den tanken undermedvetet för jag vet att Eva-Marree klädde sig med extra omsorg den dagen och hade bytt om några gånger och frågat sin väninna om ” hon dög, om pojken skulle tycka om henne så”. Att det var ” anständiga kläder”.
Det gör så fruktansvärt ont, denna vetskap om att efter alla år hon kämpade för sina barn, så får de aldrig mera träffa henne. Tanken att de aldrig kommer få växa upp med vetskapen om hur enormt älskade de var av henne, hur hon för deras skull höll en låg profil så inget skulle drabba dem – inte från hennes sida, får mig att gång på gång falla i ohejdad gråt.
Tanken på att Joel intalade dem att deras mor var farlig och hatade dem, hur ska de få veta sanningen? Och att de har en familj med mormor och morfar och morbröder,mostrar och kusin – som älskar dem gränslöst ? Vem kommer tala om detta för barnen?

20140310-020001.jpg

Eva-Marree var en vuxen kvinna, en stark kvinna, en intelligent, omtänksam , varm, kärleksfull kvinna. En god vän. En kämpe på många plan.

Men, hon var också mitt barn , mitt barn i en vuxen kvinnas kropp. Mitt barn med egna barn.

Den dagen i Juli 2013 dog en bit av mig.

Jag födde Eva-Marree, jag satt och vakade vid hennes kuvös, livrädd att hon inte skulle klara sig.

27 år, 4 månader och 15 dagar senare satt jag vid hennes kista och tog farväl , då höll jag hennes händer i mina för sista gången, då tryckte jag en fingerkyss på hennes panna för sista gången….

27 år, 5 månader och 8 dagar efter vårat första möte sa jag farväl i kyrkan…

20140310-022710.jpg

20140310-022724.jpg

Trodde inte folk var så fega rentutsagt!

26 Wed Feb 2014

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree, Ren ilska, Uncategorized

≈ 1 Comment

Är det för mycket begärt att ni tittar på denna filmen? Delar den? Hjälper till att sprida ett viktigt budskap?

Är det fr att det inte handlar om barnmisshandel och djurmisshandel – utan om ” simpla horor” som ni inte vågara sprida och agera?

Här mördas sexarbetare världen över och ingen bryr sig – pga ren flathet, stigmatesering, fördomar. Men ni väljer blunda för detta passar inte in i eran världsbild.

En hora är tvingad till att sälja sexuella tjänster – de är nerknarkade hjärndöda traffickingoffer – inte intelligenta vältaliga människor utan drogproblem! Med ett väl fungerande socialt liv uta misär. Nej, herregud! Sådant kan ju bara inte förekomma!
Det ska vara tvång och misär på alla sätt och vis, annars raseras hela eran världsbild tydligen!

Under hela denna tid, från Eva-Marree mördades, så har tidningarna nästan uteslutande utgått från Joels advokats svammel och Joels “sida” av detta hemska – som om han vore offret. Ingen har vågat skriva om Eva-Marree som offret, det är så fegt och så rentutsagt jävla vanisnnigt som det kan bli!
Gjorde vartenda ett av de 31 huggen mindre ont på henne för hon var sexarbetare? led hon mindre? Hade hon mindre dödsångest då han högg henne i EN MINUTS TID DÅ HON VAR VID FULLT MEDVETANDE! LED HON MINDRE DEN SISTA MINUTEN I LIVET DÄR HON LÅG PÅ MARKEN OCH DET SISTA HON SÅG VAR HUR ANNICKA ELMES HÄNGDE UT GENOM FÖNSTRET RAKT OVANFÖR EVA-MARREE MED EVA-MARREES SON I FAMNEN SÅ HAN SÅG ALLT?????
De säger att det sista som försvinner när man dör är hörseln: om detta är sant så HÖRDE Eva-Marree hur denna Annika Elmes skrek åt den kvinna som tagit min dotter i famnen ” Strunta i henne och kom och hjälp min kollega istället!”
Kan ni tänka er min dotters tanke vid detta? Skräcken hon redan kände, och som ökades vid sekundsnabba tanken att bli övergiven?

Ja, min dotter var sexarbetare – hon stod för det, slogs för rätten att få behandlas som en människa och inte en stereotyp avfällning ( såsom myndigheter och, tyvärr måste jag säga, så många av er, såg och ser på henne.)

Mina tankar går också till den vackra Dora, som 10 dagar innan mordet på Eva-Marree, brutalt mördades i Turkiet. Jag kände inte henne – men önskar jag gjort. Ytterligare en intelligent och vacker kvinna som fallit offer för det meningslösa våldet, just bara för att det anses som obetydligt att mörda en sexarbetare, för med vilken rätt har de ens att existera?

Dags att vakna upp nu och inse vad som pågår! Sluta blunda! Lägg bort era fördomar och lär känna människorna bakom de fördomsmurar ni byggt upp: jag lovar att ni skulle känna er urbota dumma när ni inser vilka varma, godhjärtade, intelligenta, vältaliga sociala människor det handlar om. Många med så mycket mera kunskap att föra sig och uppföra sig än den ” ordinarie lilla Svensson” – som ändå anser sig sitta med rätten att döma!

En tro på rättvisa?

18 Tue Feb 2014

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree, Sorg och oförstående, Tankar

≈ 1 Comment

Tags

Stillstanding

loveandmissyou

Jag hade en gång i tiden en tro på rättvisa, att det fanns ett rättvist och schysst rättsystem i detta landet.

Men ändå borde jag vetat att det inte finns det!

Genom alla smällar på livets resa borde jag lärt mig att rättvisa inte är till för alla. Ändå hoppades jag. Jag trodde på att rättvisa skulle skipas nu.

Ja, men Joel fick ju 18 år, det strängaste tidsbestämda straffet i Sverige. Var glad för det

Glad??? Skulle jag vara glad och tacksam för det?????

Hovrättens dom är ett skämt, liksom Tingsrättens är det.

Det råder ingen tvekan om att det i detta mål föreligger en rad försvårande omständigheter, varav vissa är mycket försvårande. Mordet på Eva-Marree Smith-Kullander präglas till en början av en råhet och hänsynslöshet som knappast går att föreställa sig. Våldet bestått i 31 knivhugg har utövats i blint raseri under loppet av en knapp minut med åtföljande dödsångest och lidande. “—”

Vidare har gärningen föregåtts av en viss planering och mental beredskap då Joel Kabagambe ostridigt har hämtat mordvapnet från en besticklåda i köket. Brottet är också lömskt eftersom Joel Kabagambe smugit sig på Eva-Marree Kullander Smith bakifrån innan han attackerade henne.

Andra försvårande omständigheter är att offret är en närstående och att hon bfann sig i en skyddslös ställning.

Detta står att läsa i domarna, men det var inte nog tydligen.

Nej, häsnyn skulle ju tas till Joels medicinering! Stackars Joel är bara ett offer för dessa mediciner. Att han inte tog föreskriven dos, utan ” sparade undan” tabletter för att få ett rus, och dessutom blandade dessa medciner med alkohol, hasch och amfetamin bla saknar tydligen betydelse helt!

Hovrätten omvandlade tom mordförsöket på LL till grov misshandel!

Var finns rättvisan i detta? Vilket rättsystem, som ska skydda medborgarna i detta land, dömer så? Till gärningsmannens fördel och offrens nackdel?

Det intryck jag fått efter Hovrättens dom är att de – liksom Tingsrätten och myndigheterna i Västerås – anser att det ju Joel som är offret här. 

Att Eva-Marree ända in i döden var “obekväm och ställde till det”. Hur kunde hon vara så fräck att låta sig mördas på en plats som myndigheterna lovat är säker för alla föräldrar som ligger i konflikt? Hur hade hon mage att ” förstöra” så de numera inte kan säga att det är en garanterat säker plats för möten? Och värst av allt: vilken jävla dålig mamma hon var som lät sig mördas inför sonen så han såg och hörde!!! Hur kunde hon??!!

Ja, exakt så känns det. Som det är så de tänker.

Om någon vill klandra mig för dessa tankar, så varsegod. Ni vet inte ens hälften av vad vi utsatts för sedan mordet. Och de som vet vägrar att vilja tro på vad de fått bevis på, svart på vitt, hur vi behandlats och vad som skett.

Nej, någon rättvisa i detta land tror jag inte på. och att komma och säga att 18 år är väl ” bra ” – nej, skulle inte tro det! Fråga LL hur hon känner sig. Hon miste närapå livet i sitt försök att rädda Eva-Marrees liv – och får kastat på sig att hon “bara blev misshandlad”.

När den fulla insikten slår till

15 Wed Jan 2014

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree, Tankar

≈ Leave a comment

Tags

Stillstanding

image

I Fredags startade Hovrättsförhandlingarna. Första dagen, då framställan gjordes hölls den Västerås. Det är mycket sällan Hovrätten åker till en annan stad, det förstod jag av två advokater som som stod och diskuterade detta när jag kom in i Tingshuset.

Jari hade frågat mig om och om igen fall jag verkligen skulle komma , han var orolig det skulle bli för mycket för mig. Jag tvekade in i det längsta….

 

Att se mördaren igen var ett slag utan dess like! Han uppvisade samma likgiltiga iskyla för det han gjort som förra gången! Men egentligen – vad hade jag förväntat mig? Tecken på ånger? Tecken på att han ens är mänsklig ?

 

Nu framkom även det jag förstått från början, men som alla sagt är omöjligt, ja som tom Cederängens personal med Annicka Elmes i spetsen tom svor under ed på att ” det var omöjligt och dessutom visste Annika ( under ed, minns det) att Evas son  inte såg något av mordet, eller sin mammas blodiga kropp”.

Nu har barnen börjat berätta själva om sina liv hos Joel, och pojken har även berättar hur han såg Joel knivhugga hans mamma, hörde hur hon skrek och förskte komma undan. Han såg sin mammas blodiga kropp där han satt i Elmes famn när hon böjde sig ut genom fönstret rakt ovanför Eva-Marres kropp.

 

Då vittnet som tog Eva-Marres trasiga kropp i sin famn vittnat om hur hon såg Elmes hänga ut genom fönstret med pojken, så måste även min dotter sett detta! Hon som var så mån om barnen, det sista hon ser är sin son se henne dö!

 

Ett skräckscenario som IOM detta blir än mera skräckfyllt.

 

Sen kom tanken idag jag inte velat tänka fullt ut: oavsett straff Joel får , så får jag aldrig tillbaka min dotter !

Ja, en självklarhet tycker alla. Men bara den som upplevt detta kan förstå hur man som förälder ” maskerar ” detta faktum ….

hon kommer aldrig mer tillbaka!

 

 

Det är mycket blandade känslor nu

26 Thu Dec 2013

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree, Ren ilska, Sorg och oförstående, Tankar

≈ 1 Comment

Tags

Stillstanding

Julen har varit minst sagt jobbig. Alla tankar, alla minnen, sorg –  men också en glädje, allt blandat i en salig röra.

Det är inte så att sorgen minskar med tiden, snarare tvärtom: mer och mer inser jag vad jag förlorat: mitt älskade barn.

Ja, hon var en  vuxen kvinna, men för mig är och kommer hon förbli mitt barn.

 

Denna Julen hade Eva-Marree planerat vara hos oss –  eller att vi skulle vara hos henne, om hon fått tillbaka barnen, vilket var mycket troligt att hon hade fått. För att inte säga säkert hade fått tillbaka hela vårdnaden. 

Men så blev det inte…. istället blev hon meningslöst och bestialiskt mördad.

Den smärta och tomhet som jag känt under denna jul önskar jag ingen annan. Den brutala sanningen om hennes lidande, den brutala sanningen om hur han slaktade henne har skjölt över mig i vågor.

Frågor som aldrig kan få svar.

Av någon anledning – kanske som en slags skyddsmekanism av något slag – så är det ett knivhugg som ” retar ” mig mer än alla andra. Det kanske är ett klumpigt uttryck, men jag vet inte hur jag ska förklara. Det är som jag enbart kan fokusera på det. ” Retar” är definitivt inte rätt ord, det vet jag, men det är just den skadan han tillfogade henne som blivit som en slags symbol för grymheten i hela mordet. och han tillfogade den bland de första huggen.

Varför högg han sönder henes vackra ansikte??!! Varför högg han henne så brutalt i ansiktet?

Eva-Marree hade precis, bara någon månad innan, låtit spruta in fett i sina kinder, för hon ville ha mera ” ryska drag”, dvs höga kindknotor. Hon var vacker som  hon var, men hon ville detta – för henne var det viktigt. Kanske är det så att jag fokuserar allt hat gentemot Joel på detta hugg, pga jag vet hur stolt och glad hon var över att ha gjort detta? Jag vet inte – men undermedvetet är det kanske så. Hon var så vacker – och han högg sönder det!

Eller kanske det är så att jag fokuserar på detta, eftersom jag faktiskt inte klarar av att tänka på hennes lidande fullt ut? Kollapsade lungor, sakta kvävas, drunkna i sitt eget blod, blodförlusten, smärtan, ångesten, skräcken….

 

2013_05_16_18_07_30_508

VARFÖR? DU SAKNAS MIG SÅ MYCKET!

Mitt i all sorgen fick vi ett stort glädjebesked dagen före julafton: vi ska få umgänge med barnen! Redan på fredagen skickade jag julklappar från oss till dem, och på måndagen fick jag de gulligaste kort där de sitter med sina paket som är så stora de knappt kan hålla om dem, med tomteluvor på huvdena sitter de där och ler stort.

1005847_429500680510580_492716107_n

Glädjen över att vi äntligen ska få träffa dem och ha umgänge, grumlas med sorgen över att deras mor inte finns med…. Det skulle ju varit hon – deras mamma – som fick träffa sina barn, som fick ha sina barn hos sig!

En annan orsak som grumlar glädjen är också de personer som jag vet kommer nu att skriva så fingrarna blöder – återigen – en massa dynga om detta faktum att vi ska få umgänge. Åh, jag kan redan se framför mig hur de kokar av ilska! Vi förväntar oss inte mindre än att dessa personer kommer bombadera Myndigheterna med diverse anklagelser – för det är deras stil att göra. Missunsamhet, hat och avund är deras ledord i livet.

Och jotack, jag har fått höra mer än nog att jag ” hatar istället för hedrar min dotter genom att skriva vad dessa personer gjort”.

Skillnaden mellan deras hatfullhet gentemot mig och min familj är att den är ogrundad – medans det hat jag känner är högst välfundamenterat: de ligger till grunden för mordet på min dotter, och att mina barnbarn nu är moderslösa! Om inte det är skäl nog att hata, så säg vad som är! Speciellt Linda smith, som i åratal försökt krossa min familj så till den grad att min handikappade son försökte ta livet av sig efter hon lurat honom till sig, såsom hon gjorde med Eva-Marree – Eva-Marree som nu är mördad pga denna varelses handlingar! Att hon sedan sitter och skriker att jag förföljt och trakasserat henne, är det bara hon som ” vet om”, alla andra som genomskådat henne för länge sedan, och som vågar stå emot denna vansinniga sjuka kvinna, vet hur verkligheten ser ut.

Men när hon snart nog står där i rättsalen som anklagad, tror hon fortfarande att hennes ” vänner” är beredda begå mened för hennes skull och riskera fängeslestraff?

Ja, efter åratal av trakasserier från henne gör jag nu det jag skulle gjort för länge sedan.

HON la grunden för denna händelse, jag visste hon var beredd att gå till det yttersta för att krossa min familj, men tanken på att hon skulle gå så långt som till att uppvigla till MORD fanns inte.

Ja, Joel höll kniven, men hon gödde hans hat.

 

Som sagt: det är blandade känslor nu: alla på en gång.

 

Och bara så ni vet: mina barnbarn har inget med mitt hat gentemot samtliga inblandade som  möjliggjorde detta mord – när de blir stora nog att fråga ska jag svara, men nu är de barn och ska förbli barn, som ska ha trygghet istället för den misär de tvingats leva i pga ren flathet.

 

En tanke jag har inför att träffa mina älskade barnbarn är:

” Vad svarar jag då de frågar varför jag är ledsen eller gråter”?

Det kommer vara glädjens och sorgens tårar….

Men – vad svarar jag på det?

 

 

En liten bildkavalkad

05 Thu Dec 2013

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree, Sorg och oförstående, Tankar

≈ 1 Comment

Tags

Stillstanding

Saknaden av Eva-Marree är enormt tung, och jag är glad jag har alla dessa foton jag har av henne, bilder jag kan ta fram och titta på och minnas lyckliga stunder, istället för att ständigt genomgå det brutala slut hon fick.

” Tiden läker alla sår”… nej det gör det inte! Och ju längre tid som går, dessto svårare är det att acceptera och förstå. Att överklagan blev ett faktum spelar in såklart, och inte minst detta dravel som Joels advokat gått ut i tidningen med: att Joel borde bli frikänd, för den stackaren fick ju livet förstört för att Eva-Marree tillät honom mörda sig! Så Joel borde omedelbart släppas på fri fot – för han har inte gjort något fel! 

Nej, foton var det ja… inte tänka på det där nu. Andas, andas – djupa andetag. Försök lägg bort de tankarna och tänk på de 27 år av lycka vi hade. / Nu kommer garanterat någon – ni vet nog vem – skriva en kommentar om “lycka” ).

1378190_391767050950610_403483515_n

 

Den allra allra första bilden på Eva-Marree – en halvtimme gammal. Hon var redan från fördelsen en kämpe!

1003995_361192654008050_16433994_n

En tre år gammal glad liten Fröken Smith

261386_310359052424744_834942618_n 164290_310359182424731_1864346751_n 1835_310359195758063_1135448900_n

13-årig Fröken Smith, med samma galna hästintresse som mamma. Inte ens en stor bufflig Bruksnordis kunde skrämma denna lilla tjej – som synes på nedre korten =) Ponnyn ovanför- Belmondo – var mera “lagom” storlek för henne =) Men denna lilla tuffa tjej red även fullblod i full träning, fanns inte en häst som kunde skrämma henne.

65125_257109911082992_1995963756_n

Mamman “i egen hög person” ( obs! ironiskt!) på min älskade Bestulv

14601_257109984416318_1586993453_n

 

Jag på min älskade Betsulv och Eva-Marrees bror Emil på min lilla Ferrari.

Ridintresset runs in the family ;).

 

64301_310359032424746_130450906_n

 

 

Eva-Marree poserar för fotografen i sin sjömansklänning.  5 år gammal och när jag laddade upp denna bild på FB så utropade hon: ” Men mamma då! med sjömansklänning och allt!” Men hon visade stolt denna bilden för många vet jag, för hon berättade det och sa att alla tyckte hon var så vacker på bild redan då * ler vid minnet*

536816_380917065368942_2123809727_n 1270683_395707847223197_932117120_o

Eva-Marree ❤

1471847_413998052060843_2037624194_n

 

Ja, så avslutar jag dagens bildfrossa med att presentera mig på bild….

I motsatts till min dotter så fullkomligt hatar jag att vara med på bild- men men….

Relativt nytaget och under pågående rättegång, därav att jag nog ser lite sorgesen ut….. eller ja – jag ser nog alltid ut så efter den 11/7 i år….

 

Det sista farvälet, det sista mötet

28 Thu Nov 2013

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree, Tankar

≈ Leave a comment

Jag och min valde, som jag sagt tidigare, att ta ett personligt farväl av Eva-Marree.

Detta betyder alltså att man tar ett sista personligt farväl vid öppen kista i ett kapell.

Varför gjorde jag nu detta? Jag vet att många frågat *varför* och även tyckt det är makabert. Kommentarer som * är det inte bättre minnas henne som hon var” är också vanliga att få höra.

Svaret är enkelt: Nej – kort och gott. Nej till att man inte minns den levande Eva-Marree.

När vi kom in i kapellet, stod kistan där med locket öppet så det skymde själva insidan sas. Vi stannade i dörröppningen ett tag för att hämta styrka och kraft.

Sedan fortsatte vi in i rummet och runt kistan…. där låg hon – med en duk över ansiktet. ( Vilket är brukligt då många ångrar sig och inte vill se.

Vi stod en lång stund och tittade ner på denna lilla kropp som låg där med händerna knäppta över bröstet – ja hon låg givetvis “nedbäddad” och med  – man kan nog kalla det nattlinne – på sig. Som jag bett om så hade de lindat en handuk runt hennes huvud, så det såg ut som håret var upplindat i denna.

Länge och tysta stod vi där. Dessa små små händer….

Ja, de hade varnat oss och avrått oss från att se henne – men mitt modershjärta var tvungen att se henne – i ett försök att verkligen förstå att det var sant att hon var död.

Tillslut nickade jag och begravningsenterprenören tog bort duken från hennes ansikte…

Min gud! 

Fasan i hennes ansiktsuttryck var fastetsat! Såret – det långa som gick in vid näsroten och ut genom hakan och in i halsen – var igentejpat, de två såren på halsen var övertejpade – men de syntes ju.

Jag la min ena hand över hennes händer, de var så kalla! Jag strök henne över den kalla kinden. Satte mig på huk bredvid hennes huvud, grät och pratade högt med henne, gav henne löftet att göra allt för att ge henne upprättelse, rättvisa. Lovade att kämpa för hennes barn.

Och bad om förlåtelse, förlåtelse för att jag inte hört mobilen och kunnat svara. Förlåtelse för jag inte fanns där, just då, i den stunden – hos henne.

Innan jag gick – jag ville inte lämna henne – så kysste jag mina fingrar och tryckte de mot hennes panna. Denna nu iskalla panna, som jag vår sista lördag tillsammans, kysst godnatt, och som  då var varm och levande.

När jag kom ut ur rummet upptäckte jag att det gått en hel timme! Jag märkte aldrig tiden – den stod stilla.

Min ängel – min förstfödda….

image

Men det är så här jag minns henne i mina tankar : den varma levande livsglada kvinnan – mitt barn.

 

 

En stark kvinna

12 Tue Nov 2013

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree, Tankar

≈ 1 Comment

Nu ska jag berätta om en oerhört stark kvinna.
Hon är 80 år, har levt ett liv kantat med tragedier – men en står stadigt och har ett hjärta av guld!

Denna kvinna åkte med färdtjänst från sin hemstad 312,2 km
Körtid ca:3 tim 46 min, enkel resa , för att närvara vid Eva-Marrees begravning – i sällskap av sin dotter Nina, som ordnat denna färdtjänst och som tog hand om sin mor.

Denna kvinna sa till sin dotter : ” Om det så är det sista jag gör, så ska jag gå på egna ben fram till kistan! ”

Och det gjorde hon, stöd på sin dotter Ninas arm och på en dotterdotters arm, så gick hon sakta, stapplande fram till kistan. Hon la sin hand på kistan och smekte den och viskade några ord. Och la ned sin blomma.

Det hon viskade var ” Jag älskar dig precis som du är ” Inte ” Jag älskade dig, utan jag älskar “.

Många av oss grät vid denna åsyn, när denna kvinna tog sitt farväl. ( Nog grät vi under hela akten – men detta var det mest rörande ögonblicket )

Denna kvinna är Eva-Marrees farmor. En kvinna som begravt två vuxna söner : Eva-Marrees far, som gick bort i sjukdom år 2000 ( han begick alltså inte självmord som många elaka tungor spridit ut på internet ) och Eva-Marrees ena farbror.

Nu hade hon alltså tagit sig till Sala för att närvara vid begravningen av sin mördade sondotter.

Jag vet att det spridits ut att min dotter var sexarbetare – kanske inte med just det ordet utan snarare med andra nedsättande neanderthalar uttryck, och jag vet att det finns de som sagt att jag skrivit om detta, vilket inte är sant – förenns nu. Precis som jag, så visste Eva-Marrees farmor om detta – och hon , denna kvinna på 80 år som har en mycket liberalare syn än de flesta yngre människor, hötte med knuten näve och sa : Jävlar ta den som pratar illa om Eva – den ska få smaka på denna!!”

Ja, vi inom Eva-Marrees närmaste familj; jag, Uffe, hennes bröder , hennes fastrar Nina och Kristina – och hennes farmor, visste att Eva-Marree var sexarbetare – och alla vi älskade och respekterade henne precis för den människa hon var! Ja, vi älskar henne än för den hon var!
Men Eva-Marree var mycket mer än “bara” sexarbetare : hon var politiskt aktiv , engagerad i många frågor ang mänskliga rättigheter – och orättvisor. Hon var älskad av många , inte bara i Sverige – utan över en hel värld. 34 länder höll en tyst minut den 19/7 för att hedra hennes minne – 34 länder fördelat på fyra kontinenter.

Så vem är NI, som tror er ha rätten att döma henne? 1461255_694126253944735_135249469_n
Den kvinna som Eva-marree ärvde sin styrka och sitt hjärta från: sin farmor

382090_10151332638215589_1599303177_n
Bryr jag mig om vad ni säger nu när jag lägger upp denna bild? Nej inte det minsta!Denna bild hade min dotter på sin sida, och jag tycker det är en vacker bild på henne.

petite-jasmine-header-facebook-cover-photo-rpk
Här behövs inga ord….

Det är inte – som många tycks tro – för att förnedra min dotter jag skriver och lägger upp vissa bilder; utan för hon bad mig berätta hennes historia och detta är en del i den!
Kan ni inte ta det – so fine! Låt bli.

Fortsätt vara fördömande och skenheliga, men påstå heller inte att ni sörjer henne – för om ni inte kunde älska henne för den hon var/ är, så kan inte ni sörja henne. Så enkelt är det.

På anklagelserna att jag inte sörjer min dotter så kan jag bara svara: Ni som på fullt allvar tror det är inte riktigt riktiga – det fattas något hos er, något som kallas “medmänsklighet”.

” Det vore det mest anständiga”

05 Tue Nov 2013

Posted by alwaysriseagain in Eva-Marree, Tankar

≈ Leave a comment

Det är ord jag kommer ha med mig resten av mitt liv.

Dessa ord upprepades av barnens MB Karlström om och om igen i hans slutplädering;

” Det är inte mer än rätt och det mest anständiga att Kagagambe ( Joel ) betalar begravningen, det var trots allt han som så bestialiskt avrättade den person som låg i kistan”

” Det vore det mest anständiga att Kagambe inte motsätter sig skadestånden till barnen, då han skadat dem så”

Ja, i var och varannan mening använde han ordet ” anständigast “, vilket retade Joel och hans advokat Beskow mycket tydligt.

 

Åklagaren la fram en mycket stark och saklig slutplädering, där hon fullkomlig och obarmhärtigt sköt Beskows “försvar”, som byggde på ” medicineringen och läkarens inkompetens, som inte informerat stackars Joel om att han ju inte alls kan ansvöara för sina handlingar pga denna medicinering…” innan Beskow ens framfört sin slutplädering.

 

Mitt MB, Jari ; ( som visat sig vara en underbar människa ) följde upp åklagaren och i sin slutplädering “levandegjorde” han Eva-Marree, som han känt sedan 2009. Vi  satt alla med tårar i ögonen när han talade, även “rätten” var mycket känslomässigt berörda – det var verkligen svårt för mig att inte bryta ihop, men jag hade gett mig den på att just det skulle “Slaktaren” aldrig få se: hur jag bröt ihop….

 

Efter Jari var det Ekblads tur ( LL MB ), han var rättfram, hård, obarmhärtig: Han inte bara talade för sin klient utan även för Eva-Marree och bad uttryckligen rätten att titta på de bilder som finns på min dotter från rättsläkaren. Han beskrev dem inte i detalj, men tillräckligt för att alla skuulle förstå hur hemska de var!

 

Sedan var det då Karlström´s tur – han med ” det anständiga”

 

Beskow…. ja vad säger man om honom??!

Ok att han gör sitt jobb och ska försvara “Slaktaren”, men betyder det att  förnedra offren?! LL som nästan fick sätta livet till då hon försökte gå emellan, sa han:

” Ja, det var ju otur att hon kom ivägen för Joels kniv…”

” Det där ärret hon har – Joel`s hugg orsakde bara ett sår på 4,5 cm – att ärret är så stort är ju för att läkarna gjorde dubbelt så stort när de opererade”

Att Joel missat hennes halspulsåder med millimetrar ansåg han inte vara något – han hade typ inställningen ” Nära skjuter ingen hare”….

I nästan en timme satt han och mässade i entonig röst där var och varannan mening avslutades med ” mediciner” felmedicinerad” läkarens fel” osv osv

Han drog upp fall från 1968 och 1969 bla som inte hade något sammband med denna slakt, denna avrättning att göra. Sedan har han mage att kasta ur sig att en man blv knivhuggen 60 ggr – MINSANN! – och han överlevde i 1-2 minuter – MINSANN! Så Eva-Marree led inte, det gick fort, efetrsom hon “bara var vid fullt medvetande och vid liv i mellan ½ -1 minut efter Joel avslutat jobbet!!!!   

Va???!!!!!

Och han fortsatte på linjen att Eva-Marree hade bara sig själv att skylla – för stackars Joel hamnade i en mycket lämplig psykos under själva slakten – men var helt klar inna och efter!

Ja, han var så klar efter, att han skrek att någon skulle ringa polis, för Eva-Marree var knivhuggen! Tills han insåg det faktum att ett antal personer bevittnat hela händelsen! Då hoppade han över häcken och ut på gatan och ringde polisen – och vad sa han? Jo att Eva-Marree misshandlat honom och han skyddade barnen! Samt upprepade gång på gång att polisen inte fick skjuta honom……

DET ANSTÄNDIGA HADE VARIT ATT FANSKAPET STOD FÖR VAD HAN GJORT OCH INTE GÖMDE SIG BAKOM MEDICINER ” SOM HAN NU EFTER 8 ÅR FÅTT VETA GJORDE HONOM TOKIG”, SÅ NU FÖRSTOD HAN JU VARFÖR HAN MÖRDADE MIN DOTTER!!!!!

OCH DET ANSTÄNDIGA AV BESKOW VORE ATT EFTER DOMEN – OM INTE FÖRR – GÅ UT I SAMMA MEDIA HAN SKRIKIT OM ATT MIN DOTTER SKADADE SINA BARN – VILKET HAR FRAMKOMMIT VARIT JUST DE FRIA FANTASIER ALLA SOM KÄNDE EVA-MARREE REDAN VISSTE DET VAR – OCH BE OM URSÄKT FÖR DETTA GROVA FÖRTAL!

Men så ANSTÄNDIG är inte det kräket till advokat att han gör det.

 

2013_05_12_20_44_52_511

Denna bild på min dotter säger allt:

” Du trodde du skulle klara dej – men icke ser du…”

 

BTW jag ville inte ha något skadestånd – pengar är fjuttigt i allt det här, men var tvungen begära det ändå – det ” är praxis”…. Min tanke var då, att skulle jag nu tvingas till det så hade jag tänkt skänka en del till en orginisation min dotter brann för – men då ingen av dess medlemmar ens visade sig på rättegången så har jag slagit bort det helt. Jag hade kunnat tagit att ingen kom, om det inte lovats att det skulle kommas, men istället kom den ena ursäkten efter den andra. Varför inte bara säga sanningen? Och hur ska någon som inte varit med och tagit del av allt detta, kunna ” berätta min dotters historia”?

Det går inte…. man kan inte bara ta valda delar som passar en – man måste ta helheten.

Och för de som som tror ( och sagt det rent ut ) att jag övergav min dotter…. Ni har ingen aning som helst om någoting! Så tänk er noga för innan ni säger sådana saker igen!  Bara att säga att jag övergav henne, svek henne, med tanke på att hon ringde mig 35 minuter före mordet och jag missade samtalen – hur tror ni det känns? Jag kommer få leva med det resten av mitt liv, att jag missade dessa samtal och kommer alltid få leva med frågan om hon hade levt idag om jag bara hört mobilen!

Det fanns ett skäl till att min dotter sökte tryggheten här och inte hos er på slutet, efter vi flyttat ner : VI ÄR NÄMLIGEN HENNES FAMILJ – HENNES RIKTIGA FAMILJ. OCH VI HÅLLER ALLTID IHOP, OAVSETT VAD SOM HÄNT!

← Older posts
alwaysriseagain

alwaysriseagain

View Full Profile →

author

Calendar

Jan 2023
M T W T F S S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  
« Aug    

Categories

Blog at WordPress.com.

  • Follow Following
    • Stillstanding
    • Already have a WordPress.com account? Log in now.
    • Stillstanding
    • Customise
    • Follow Following
    • Sign up
    • Log in
    • Report this content
    • View site in Reader
    • Manage subscriptions
    • Collapse this bar
 

Loading Comments...