Jag och min valde, som jag sagt tidigare, att ta ett personligt farväl av Eva-Marree.

Detta betyder alltså att man tar ett sista personligt farväl vid öppen kista i ett kapell.

Varför gjorde jag nu detta? Jag vet att många frågat *varför* och även tyckt det är makabert. Kommentarer som * är det inte bättre minnas henne som hon var” är också vanliga att få höra.

Svaret är enkelt: Nej – kort och gott. Nej till att man inte minns den levande Eva-Marree.

När vi kom in i kapellet, stod kistan där med locket öppet så det skymde själva insidan sas. Vi stannade i dörröppningen ett tag för att hämta styrka och kraft.

Sedan fortsatte vi in i rummet och runt kistan…. där låg hon – med en duk över ansiktet. ( Vilket är brukligt då många ångrar sig och inte vill se.

Vi stod en lång stund och tittade ner på denna lilla kropp som låg där med händerna knäppta över bröstet – ja hon låg givetvis “nedbäddad” och med  – man kan nog kalla det nattlinne – på sig. Som jag bett om så hade de lindat en handuk runt hennes huvud, så det såg ut som håret var upplindat i denna.

Länge och tysta stod vi där. Dessa små små händer….

Ja, de hade varnat oss och avrått oss från att se henne – men mitt modershjärta var tvungen att se henne – i ett försök att verkligen förstå att det var sant att hon var död.

Tillslut nickade jag och begravningsenterprenören tog bort duken från hennes ansikte…

Min gud! 

Fasan i hennes ansiktsuttryck var fastetsat! Såret – det långa som gick in vid näsroten och ut genom hakan och in i halsen – var igentejpat, de två såren på halsen var övertejpade – men de syntes ju.

Jag la min ena hand över hennes händer, de var så kalla! Jag strök henne över den kalla kinden. Satte mig på huk bredvid hennes huvud, grät och pratade högt med henne, gav henne löftet att göra allt för att ge henne upprättelse, rättvisa. Lovade att kämpa för hennes barn.

Och bad om förlåtelse, förlåtelse för att jag inte hört mobilen och kunnat svara. Förlåtelse för jag inte fanns där, just då, i den stunden – hos henne.

Innan jag gick – jag ville inte lämna henne – så kysste jag mina fingrar och tryckte de mot hennes panna. Denna nu iskalla panna, som jag vår sista lördag tillsammans, kysst godnatt, och som  då var varm och levande.

När jag kom ut ur rummet upptäckte jag att det gått en hel timme! Jag märkte aldrig tiden – den stod stilla.

Min ängel – min förstfödda….

Men det är så här jag minns henne i mina tankar : den varma levande livsglada kvinnan – mitt barn.

Nu ska jag berätta om en oerhört stark kvinna.
Hon är 80 år, har levt ett liv kantat med tragedier – men en står stadigt och har ett hjärta av guld!

Denna kvinna åkte med färdtjänst från sin hemstad 312,2 km
Körtid ca:3 tim 46 min, enkel resa , för att närvara vid Eva-Marrees begravning – i sällskap av sin dotter Nina, som ordnat denna färdtjänst och som tog hand om sin mor.

Denna kvinna sa till sin dotter : ” Om det så är det sista jag gör, så ska jag gå på egna ben fram till kistan! ”

Det hon viskade var ” Jag älskar dig precis som du är ” Inte ” Jag älskade dig, utan jag älskar “.

Jag vet att det spridits ut att min dotter var sexarbetare – kanske inte med just det ordet utan snarare med andra nedsättande neanderthalar uttryck, och jag vet att det finns de som sagt att jag skrivit om detta, vilket inte är sant – förenns nu. Precis som jag, så visste Eva-Marrees farmor om detta – och hon , denna kvinna på 80 år som har en mycket liberalare syn än de flesta yngre människor, hötte med knuten näve och sa : Jävlar ta den som pratar illa om Eva – den ska få smaka på denna!!”

Ja, vi inom Eva-Marrees närmaste familj; jag, Uffe, hennes bröder , hennes fastrar Nina och Kristina – och hennes farmor, visste att Eva-Marree var sexarbetare – och alla vi älskade och respekterade henne precis för den människa hon var! Ja, vi älskar henne än för den hon var!
Men Eva-Marree var mycket mer än “bara” sexarbetare : hon var politiskt aktiv , engagerad i många frågor ang mänskliga rättigheter – och orättvisor. Hon var älskad av många , inte bara i Sverige – utan över en hel värld. 34 länder höll en tyst minut den 19/7 för att hedra hennes minne – 34 länder fördelat på fyra kontinenter.

Så vem är NI, som tror er ha rätten att döma henne?
Den kvinna som Eva-marree ärvde sin styrka och sitt hjärta från: sin farmor

Bryr jag mig om vad ni säger nu när jag lägger upp denna bild? Nej inte det minsta!Denna bild hade min dotter på sin sida, och jag tycker det är en vacker bild på henne.

Här behövs inga ord….

Det är inte – som många tycks tro – för att förnedra min dotter jag skriver och lägger upp vissa bilder; utan för hon bad mig berätta hennes historia och detta är en del i den!
Kan ni inte ta det – so fine! Låt bli.

Fortsätt vara fördömande och skenheliga, men påstå heller inte att ni sörjer henne – för om ni inte kunde älska henne för den hon var/ är, så kan inte ni sörja henne. Så enkelt är det.

På anklagelserna att jag inte sörjer min dotter så kan jag bara svara: Ni som på fullt allvar tror det är inte riktigt riktiga – det fattas något hos er, något som kallas “medmänsklighet”.

Det är ord jag kommer ha med mig resten av mitt liv.

Dessa ord upprepades av barnens MB Karlström om och om igen i hans slutplädering;

” Det är inte mer än rätt och det mest anständiga att Kagagambe ( Joel ) betalar begravningen, det var trots allt han som så bestialiskt avrättade den person som låg i kistan”

” Det vore det mest anständiga att Kagambe inte motsätter sig skadestånden till barnen, då han skadat dem så”

Ja, i var och varannan mening använde han ordet ” anständigast “, vilket retade Joel och hans advokat Beskow mycket tydligt.

Åklagaren la fram en mycket stark och saklig slutplädering, där hon fullkomlig och obarmhärtigt sköt Beskows “försvar”, som byggde på ” medicineringen och läkarens inkompetens, som inte informerat stackars Joel om att han ju inte alls kan ansvöara för sina handlingar pga denna medicinering…” innan Beskow ens framfört sin slutplädering.

Mitt MB, Jari ; ( som visat sig vara en underbar människa ) följde upp åklagaren och i sin slutplädering “levandegjorde” han Eva-Marree, som han känt sedan 2009. Vi  satt alla med tårar i ögonen när han talade, även “rätten” var mycket känslomässigt berörda – det var verkligen svårt för mig att inte bryta ihop, men jag hade gett mig den på att just det skulle “Slaktaren” aldrig få se: hur jag bröt ihop….

Efter Jari var det Ekblads tur ( LL MB ), han var rättfram, hård, obarmhärtig: Han inte bara talade för sin klient utan även för Eva-Marree och bad uttryckligen rätten att titta på de bilder som finns på min dotter från rättsläkaren. Han beskrev dem inte i detalj, men tillräckligt för att alla skuulle förstå hur hemska de var!

Sedan var det då Karlström´s tur – han med ” det anständiga”

Beskow…. ja vad säger man om honom??!

Ok att han gör sitt jobb och ska försvara “Slaktaren”, men betyder det att  förnedra offren?! LL som nästan fick sätta livet till då hon försökte gå emellan, sa han:

” Ja, det var ju otur att hon kom ivägen för Joels kniv…”

” Det där ärret hon har – Joel`s hugg orsakde bara ett sår på 4,5 cm – att ärret är så stort är ju för att läkarna gjorde dubbelt så stort när de opererade”

Att Joel missat hennes halspulsåder med millimetrar ansåg han inte vara något – han hade typ inställningen ” Nära skjuter ingen hare”….

I nästan en timme satt han och mässade i entonig röst där var och varannan mening avslutades med ” mediciner” felmedicinerad” läkarens fel” osv osv

Han drog upp fall från 1968 och 1969 bla som inte hade något sammband med denna slakt, denna avrättning att göra. Sedan har han mage att kasta ur sig att en man blv knivhuggen 60 ggr – MINSANN! – och han överlevde i 1-2 minuter – MINSANN! Så Eva-Marree led inte, det gick fort, efetrsom hon “bara var vid fullt medvetande och vid liv i mellan ½ -1 minut efter Joel avslutat jobbet!!!!   

Va???!!!!!

Och han fortsatte på linjen att Eva-Marree hade bara sig själv att skylla – för stackars Joel hamnade i en mycket lämplig psykos under själva slakten – men var helt klar inna och efter!

Ja, han var så klar efter, att han skrek att någon skulle ringa polis, för Eva-Marree var knivhuggen! Tills han insåg det faktum att ett antal personer bevittnat hela händelsen! Då hoppade han över häcken och ut på gatan och ringde polisen – och vad sa han? Jo att Eva-Marree misshandlat honom och han skyddade barnen! Samt upprepade gång på gång att polisen inte fick skjuta honom……

DET ANSTÄNDIGA HADE VARIT ATT FANSKAPET STOD FÖR VAD HAN GJORT OCH INTE GÖMDE SIG BAKOM MEDICINER ” SOM HAN NU EFTER 8 ÅR FÅTT VETA GJORDE HONOM TOKIG”, SÅ NU FÖRSTOD HAN JU VARFÖR HAN MÖRDADE MIN DOTTER!!!!!

OCH DET ANSTÄNDIGA AV BESKOW VORE ATT EFTER DOMEN – OM INTE FÖRR – GÅ UT I SAMMA MEDIA HAN SKRIKIT OM ATT MIN DOTTER SKADADE SINA BARN – VILKET HAR FRAMKOMMIT VARIT JUST DE FRIA FANTASIER ALLA SOM KÄNDE EVA-MARREE REDAN VISSTE DET VAR – OCH BE OM URSÄKT FÖR DETTA GROVA FÖRTAL!

Men så ANSTÄNDIG är inte det kräket till advokat att han gör det.

Denna bild på min dotter säger allt:

” Du trodde du skulle klara dej – men icke ser du…”

BTW jag ville inte ha något skadestånd – pengar är fjuttigt i allt det här, men var tvungen begära det ändå – det ” är praxis”…. Min tanke var då, att skulle jag nu tvingas till det så hade jag tänkt skänka en del till en orginisation min dotter brann för – men då ingen av dess medlemmar ens visade sig på rättegången så har jag slagit bort det helt. Jag hade kunnat tagit att ingen kom, om det inte lovats att det skulle kommas, men istället kom den ena ursäkten efter den andra. Varför inte bara säga sanningen? Och hur ska någon som inte varit med och tagit del av allt detta, kunna ” berätta min dotters historia”?

Det går inte…. man kan inte bara ta valda delar som passar en – man måste ta helheten.

Och för de som som tror ( och sagt det rent ut ) att jag övergav min dotter…. Ni har ingen aning som helst om någoting! Så tänk er noga för innan ni säger sådana saker igen!  Bara att säga att jag övergav henne, svek henne, med tanke på att hon ringde mig 35 minuter före mordet och jag missade samtalen – hur tror ni det känns? Jag kommer få leva med det resten av mitt liv, att jag missade dessa samtal och kommer alltid få leva med frågan om hon hade levt idag om jag bara hört mobilen!

Det fanns ett skäl till att min dotter sökte tryggheten här och inte hos er på slutet, efter vi flyttat ner : VI ÄR NÄMLIGEN HENNES FAMILJ – HENNES RIKTIGA FAMILJ. OCH VI HÅLLER ALLTID IHOP, OAVSETT VAD SOM HÄNT!