Klicka på länken och lyssna.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=5615805#

Igår var det två år sedan vi tog farväl i kyrkan av Eva-Marree. Igår hade jag inte ork till annat än minnas henne och den dagen. Många tankar som for igenom mig, många minnen.

Ett minne som verkligen etsat sig fast är något en mycket nära och mycket kär vän till Eva-Marree skrev på sin FB efter begravningen.

Jag har aldrig förr hört en präst ta ordet sexarbetare i sin mun, och det i samband med att han även sa att allt Eva-Marree ville var att sprida kärlek

Men så var det, denne underbare präst hade läst Eva-Marrees blogg b.la och läste stycken ur den, han betonade att hennes val av liv inte var “felaktigt”, han fördömde henne inte. Istället belyste han just kärleken och styrkan i att våga sprida värme och kärlek. Och hur hatad man kan bli för att våga göra just det.

För tvåtusen år sedan levde en man , sa prästen, och allt denna man ville var att sprida kärlek till sin näste, att lära oss alla att älska varandra oavsett vem vi är. Denne man hatades och fruktades och slutligen mördades han. Liksom Eva-Marree blev mördad för att vilja sprida ljus, kärlek och kunskap.

Jo, jag vet mycket väl att det finns många som tagit anstöt ( minst sagt ) för just dessa ord han använde – och för att han vågade prata i kyrkan om sexarbetarens betydelse när det kommer till kärlek och ljus i tillvaron. juste det där som är så “fel” att prata om – då detta är ett “skammens ämne”.

Och reaktionerna lär inte vänta på sig – men de kom från folk som inte ens närvarat på begravningen.

Den där begravningen var ju bara en enda lång hyllning till en hora

Dessa näthatare var snabba hugga från början – redan samma dag Eva-Marree mördades – och det har inte avtagit än idag. Men, ja, om man vill uttrycka det så om begravningen så stämmer det. Det stämmer att begravningen var en hyllning till en otroligt varm, kärleksfull kvinna. En kvinna som med all rätt ansåg att hennes kropp var hennes, hennes känslor var hennes, hennes kamp för rättvisa var en kamp för alla. Hon var ödmjuk, hon var varm, hon var ett ljus i mörkret för många. Detta tycks ha retat många – varför? Eva-Marree var stark – oerhört stark, men också svag och mjuk. Hon hade känslor precis som alla vi andra. Ingen av oss kan nog någonsin förstå under vilken press och skräck hon levde pga hoten från Joel. Ingen kvinna ska behöva avtvinga sin bästa och närmaste väninna, eller sin mor ett löfte ” berätta min historia när han mördad mig”. Inte bara en gång avtvingade hon detta löfte, utan flera.

Både jag och Eva-Marrees väninna ( och flera med oss ) har försökt hålla detta löfte, men ingen är beredd att lyssna, eller vilja ta tag i det och belysa det som hänt. I synnerhet inte när de hör att hon var sexarbetare. Och att Joel är från Uganda.

Men Eva-Marree var inte enbart sexarbetare – hon var så mycket mera: hon var en kämpe, en förkämpe, hon slogs för de svaga, hon gav röst åt de som inte vågade tala. Hon var intelligent, hon var vältalig, hon var påläst.

Skulle jag ta bort ordet ” sexarbetare” när jag beskriver henne, så skulle folk reagera annorlunda – så mycket har jag förstått. Men det tänker jag inte – för jag tänker inte plocka ner Eva-Marree i delar för att det ska passa andra bättre.

Vissa av Eva-Marrees sk “familjemedlemmar” , de där som påstår att de är hennes ” bevakare” nu när hon är borta – de där som ska “bevaka” att hennes minne inte besudlas av mig – genom att de sitter och skriver till folk att jag är ” psykiskt sjuk” mm – de skäms över Eva-Marree val av liv.

Men vad de borde skämmas över är inte min dotters val av liv – utan sina egna val att till varje pris dölja just den skammen de känner över den person de säger sig ha älskat helhjärtat.

Eva-Marree var ljuset för många – på många olika sätt.