Jag har äntligen kommit igång med projektet att skriva en bok om allt som hänt, även om det änsålänge är på “experimentstadiet” då jag inte på långa vägar är utbildad författare. ( Eller journalist, eller på annat sätt utbildad i skrivandets konst på det sätt.)

Jag har våndats över detta: att skriva denna bok just pga detta: Vem är jag att ens försöka skriva en bok? Men så slog mig tanken att: ja, men varför inte jag ? Måste jag vara så oerhört utbildad och “perfekt”? ( Detta med att ständigt vara “perfekt” och att allt kring mig ska vara så förbannat “över-korrekt” och “över-perfekt” kommer sig av alla dessa krav som ställts på mig genom livet att jag ska minsann klara allt, hur orimligt det än är, bara för att ” vi säger så” . Vilka ” vi/de ” är kommer att framkomma så småning om.)

Ärligt så har dessa övermänskliga krav som ställts, gjort att annat fått “stå tillbaka” i livet.

Hursom: projektet var det ja.

Boken om min dotter.

Men – boken kan inte enbart handla om min dotter och mordet på henne, det som ledde till mordet på henne, mina känslor osv. Nej, det måste vara ” bredare” än så, det måste handla om det hon kämpade för, det hon brann för – det hon älskade, det hon tyckte om – allt det hon blev “dömd” för. Hon och så många andra.

Rasismen, hatet – allt det som visade sitt fula tryne efter mordet. Inte bara på svenska “sajter” ( hu vad jag hatar dessa försvenskade stavningar! ) utan även på sajter från USA, UK, Australien mfl mfl.

Jag håller fortfarande på att fundera ut “upplägget”, och har ” provkladdat” ner en bit av ett kapitel. Det är så jag får gå tillväga – tänka, skriva,fundera,göra om – om och om igen – tills det blir ” vettigt”.

Och ja-självklart förväntar jag mig att tjäna dessa 10 miljoner nu – som jag blev anklagad för att ha sagt att jag skulle minsann tjäna på Eva-Marree´s död strax efter mordet. Tror han som skrev gömde sig bakom nicket ” Kurt”, utan att tänka på att det var så enkelt att spåra honom, så jag samma dag visste vem han är….

Jag skakade, jag mådde illa, jag var livrädd.

För ett år sedan idag började rättegången mot Joel. Jag har aldrig träffat honom, aldrig sett honom annat än på foton Eva-Marree visat. Nu skulle jag för första gången se mannen hon en gång fallit för, mannen som är är far till mina barnbarn. Den man som Eva-Marree en gång älskade så mycket att hon valde honom som far till sina barn. Den man hon en gång litat på, älskat.

Den man som trampade på hennes kärlek, den man som tog och tog allt hon hade att ge honom, den man som trampade på hennes kärlek och känslor, den man som förnedrade och slutligen mördade henne.

Egentligen vill jag inte kalla honom en “man”, för det är som att förolämpa hela mansläktet – för han är ingen man: han är ett kräk, en ynkrygg, en feg lögnare, en kvinnoföraktare, en kvinno/barnmisshandlare : ett monster! 

När vi kom till tingsrätten i Västerås mötte vi upp med Jari Smolander ( mitt MB ), en man jag knappt sett skymten av eller talat så mycket med under tiden från mordet fram till rättegången började. En man som lät mig sitta ensam och läsa igenom förundersökningen med alla dess hemska detaljer. En man som inte gick igenom hur en rättegång ” fungerar ” med mig, som inte förberedde mig alls för vad som komma skulle.

Vad han gjorde däremot var att släpa fram Joels advokat, Martin Beskow, till mig och säga att ” Hon kan vara civiliserad” när han av någon anledning presenterade oss. ” Kan vara civiliserad “! Min dotter hade mördats med 31 brutala knivhugg, samtidigt som hans klient ( Beskows klient ) misshandlade henne – till döds. Han – Joel – högg denna kniv i min dotter i över en minuts tid enligt vittnenas utsagor, han höll upp henne med vänster arm när hon inte kunde stå själv längre och högg kniven i henne. Hon var vid fullt medvetande hela denna tid, under vartenda hugg, under vartenda slag, varenda spark. Hon kröp,kravlade, hasade baklänges, reste sig och tog några steg medans han högg henne! Det är spår säkrade på en sträcka av 9 meter där hon försökt fly.

Hon levde ytterligare en minut efter han var ” klar”.

Men jag – jag kunde vara civiliserad nog att få ” äran att hälsa på Martin Beskow!” 

Ja, jag var civiliserad när jag tog Beskows hand – handen på den man som förstört och trasat sönder min dotters liv gång på gång under flera år. Den man som kallade henne Hora i rätten, som kallade henne korkad, dum, intelligensbefriad – icke värdig att ta hand om sina barn. Visst – han var Joels advokat – men vad spelar det för roll för mig? I det läget?

Vi tog plats i rättsalen, och så leddes han in. Men jag var civiliserad och satt tyst och höll allt inom mig. Jag ville spy och skrika, hoppa över borden och slå och slå tills han var lika död som min dotter! Men nej… jag hade bestämt att inte visa några känslor för denna person.

Jag tror inte någon kan förstå vad det kostade mig att sitta där och se honom, hans likgiltighet, hans kyla, hans leende när åklagaren beskrev mordet – som om han vore stolt över vad han gjort! Idag vet jag att han var och är det – stolt och nöjd- nu är han ju någon! Iallfall i hans ögon och ögonen på hans lika IQ-befriade polare och familj.

När han – om det var första rättegångsdagen eller andra är jag inte 100 på då allt fortfarande i mycket är en dimma, men jag är rät säker det var första dagen – på Beskows uppmaning böjde sig fram mot mikrofonen och – utan att se på mig – utan ett spår av uppriktighet eller ånger sa: ” Jag vill be Eva-Marrees familj om ursäkt – det var inte bra….” Det är ett under att jag höll mig civiliserad då!

Pga av alla rasistiska påhopp och allmänna skitsnack har jag funderat och tänkt fram och tillbaka om jag ska publicera bild på honom. det är samma bild som Aftonbladet – som enda svensk tidning – publicerade på honom efter rättegången. Orsaken till att jag tvekat är för att jag vet att det kommer användas i nya rasistiska hatinlägg – och det sista jag vill är att spä på rasismen i detta land. Men – Joel är från Uganda – han är svart, han är invandrare. Inget kan ändra på det. Och han är pappa till Eva-Marrees barn.  På ett sätt min svärson.

Även fast han gjort det han gjort, kommer barnen alltid binda oss samman. Jag kan hata honom för vad han gjort – men jag kan aldrig komma ifrån det faktumet.

Hela min omgivning kräver att jag ska vara civiliserad , annars är jag inte i ” balans” utan labil! Jag undrar om dessa som ställer dessa krav på mig själva skulle klara vara så jävla civiliserade och uppträda så jävla politiskt korrekt och övermänskligt om de själva satt i den situation jag gör? 

Sorg är ingen sjukdom – säger de. Samtidigt säger de att det är en sjukdom då man inte ” är i balans när man sörjer” – och därmed kan de säga att ” jag är olämplig” till både det ena och det andra.

Ja, kanske det är olämpligt, kanske det inte är civiliserat , men ärligt? Jag har slutat bry mig – för oavsett vad jag gör så har de bestämt sig.

En mördares ansikte

Jag fattar absolut ingetting!

Naivt nog trodde jag att mened ansågs som ett allvarligt brott, men så tycks inte fallet vara alls. Annicka Elmes, assistenten på Cederängen, som  ” tog hand om” mitt barnbarn under mordet skedde – och som i sitt vittnesmål tryckte på att han varken sett eller hört något eftersom hon höll honom ”  borta från fönstrena och distraherade honom så han inget hörde” ljög i rätten. Det har framkommit att L. såg och hörde mordet. Dessutom har ett av vittnena – hon som tog Eva-Marrees huvud i sitt knä – vittnat om att hon såg en kvinna i fönstret rakt ovanför henne, hänga ut med ett barn på armen som såg rätt ned på ” den skadade döende kvinnan”.

Men ingen enda har reagerat på detta, att Annicka Elmes så uppenbart begått mened!

Idag fick jag brev från brottoffermyndigheten ang skadeståndet. med i det brevet var 2 ansökningar om ytterligare skadestånd som jag skulle skicka in. Men inte till mig – nej utan till J. och L.!

Av tingsrättens dom framgår att dina barnbarn befann sig på brottsplatsen vid tiden för brottet. De kan ha rätt till brottsskadeersättning  till barn som bevittnat våld. Jag skickar med två ansökningsblanketter om du vill ansöka om ersättning för deras räkning.
MVH XX

Varför skickas ansökningsblanketter för mina barnbarn till mig? När jag inte ens får träffa dem för Västerås kommun??

Och varför har inte någon ansökt om deras skadestånd ( eller detta om det är ett “extra” skadestånd utöver det tilldömda?) ? Hur kan det komma sig att jag har “befogenhet” att söka åt dem, när jag inte existerar för dem enligt Västerås Kommun? Borde inte dessa ansökningar skickats till deras ombud?

Det är inte första gången jag får papper ang barnen och ansökningar.

Dessutom – har det visat sig – är jag “arvinge” till min dotter ( så jävla ABSURT!) utöver att jag är dödsboansvarig. Men i mina ögon finns bara två arvingar: J och L.

Däremot skulle Västerås kommun ha redovisat alla papper för mig, som jag skulle undertecknat och skickat in – men som DE skrivit under utan att redovisa och skickat in. Vad tror de? Att jag skulle lura av mina barnbarn deras morsarv??!!  ( nog vet jag vem som lurat i dem DET om det nu är så de tror). Vilka lurar av dem deras arv tro? Inte kan det väl vara Västerås kommun som anser att barnen ska betala sin familjehemsvistelse själva med detta arv? Nej…inte då! Och visst är det väl normalt att kommunen tar barnens arvspengar och betalar deras mors begravning med när nu inte pappan/mördaren har pengar att betala med….

Men – som sagt: det är obestridligt att Annicka Elmes, samt hennes kollega som drabbades av en lämplig minnesförlust, båda begått ett brott – nämligen mened. Och – det är lika obestridligt att Västerås kommun begår ett grovt brott att hålla barnen borta från mig.

Men – vem kommer ställa dem till svars? Vem kommer döma dem för DERAS brott?

Min gissning? INGEN!