Alla ni som fortfarande tror på sociala myndigheternas vilja att ” hjälpa” – här ett obestriderligt bevis på motsatsen i sin helhet. Och med resultatet av denna granskning i sista dokumentet.

Tyvärr gjorde sociala i Västerås exakt det de är mest kända för: struntade i alla regelbrott och lagbrott och körde sitt race för principens skull OCH deras prestige! Inte ens på ett så tidigt stadium kunde de erkänna sina misstag – utan lät Eva-Marree och barnen lida för deras prestige!

Idag sitter samma Eva Rosendahl och fortsätter förstöra barnens liv…. 

( Kunde tyvärr inte förstora mera, så ni får förstora själva )

De tre som fått betala för dessa myndigheternas prestige : Eva-Marree med sitt liv och barnen med deras skadade själar.

Ringde idag till sociala barn och ungdomsavd i Västerås ang barnen.

Dels för att få till detta utlovade möte som de satt datum och brutit oräkneliga ggr under detta år. Svaret jag fick idag tog priset helt!

Dagens stjärnskott på Västerås socialkontor är härmed utsedd: Eva Rosendal.
Hennes svar på när jag för 511:e gången ringer ang barnen är: ” Vi har bestämt att de inte BEHÖVER dig!”
” Jaha, det har ni? Kan jag få detta skriftligt då med motivering”
” VI behöver inte förklara oss för DIG!”
” Lilla gumman – du är en kallhjärtad bitch, och du ska jobba med barn och ungdomar i trassliga situationer?! Kanske dags att tänka på ett karriärbyte? Du är inte kompetent för ditt arbete. Och nej – förklara inget för mig – min advokat ringer dig idag och du får förklara för honom.”

GULP! sa det och sedan blev denna satmara hysterisk och skrek att jag skulle ringa hennes chef – för själv hade hon INGET ansvar. Följdaktligen frågade jag vad fan hon har på en beslutande post att göra om hon inte kan ta ansvar för sina handlingar???!!!

Blir så jävla förbannad!! Och DE ska se till mina barnbarns bästa??!!

See you in court then – bitch!

Hon ville inte ens veta var barnens mor är begraven! Nej – här ska ingen kontakt med mammans sida finnas – för det har de bestämt!  

Jag blev helt utom mig. Hur kan de??!! 

Ringde min advokat och grät av förtvivlan – och ilska.

Har inte dessa myndigheter gjort nog nu?? De har begått mened i rätten. De tycker att den lilla detaljen att Joel med deras hjälp, bedrev umgängessabbotage och därmed nekade mamman att träffa sina barn och att det ju därmed är omöjligt att vi kunnat träffa dem ” inte var deras problem och inget de brydde sig om.”

Denna lilla nolla och hennes kollegor har aldrig träffat mig, eller min man. Utan detta är maktmissbruk på sitt grövsta.

Min sorg över min dotter är i deras ögon inget – Eva-Marree var ju tvärtom “obekväm” som lät sig mördas så brutalt på deras utsedda säkra plats! 

Om två dagar urnsätter vi Eva-Marree.
Om två dagar har 365 dagar gått sedan hon slets bort från oss.

I morgon är det 365 dagar sedan jag sist hörde hennes röst.

Denna vecka har varit rena helvetet, alla minnen från denna tid för ett år sedan klingar glasklara inom mig. Speciellt från den dagen. Den 11 Juli 2013.

10.23 och 10.25 ringde hon mig – de där två samtalen som jag missade och som jag aldrig kan förlåta mig själv för att jag missade. Idag vet jag ju att hon var rädd och desperat för råd när hon ringde och jag hörde inte mobiljäveln när hon som mest behövde mig! 

kl 15.30, när det ringde på dörren…. När vi satt oss i soffan, jag och dessa allvarliga män. När den ena påbörjade meningen att ! Något hemskt har hänt i Västerås” och jag instinktivt förstod vad.
När han uttalade orden….

Jag har aldrig skrikit så! Gråtit och rasat, slagit ifrån mig och tagit till mig – allt på en gång. Aldrig varit i denna ” mellanvärld”, där tro och misstro, hopp och förtvivlan, ilska, hat – ja allt tumlade runt, runt inom mig. Hopp om att de tagit fel på person – jag sa att det inte var hon när de visade mig passfotot på henne. Jag vägrade inse att det var hon – tills min man tog bilden de hade på mig och la på bordet bredvid Eva-Marrees och med darrande röst sa att det var hon – och att den andra bilden var på mig. Då kunde jag inte förneka för mig själv längre…

Hur jag ska orka igenom årsdagen vet jag inte.

Detta året har varit det första året på 5 år som jag och Eva-Marree inte pratat varenda dag på telefon – 363 dagar av total tystnad. 

Jag saknar dig så att jag går sönder!