Titeln är inte alls så kryptisk som den kanske först kan verka, i själva verket är den inte kryptisk alls. Den syftar på allt som hänt oss sedan snart 8 månader.

Att det finns en rädsla någonstans för sanningen, att det sitter några som har mycket – om inte allt – att förlora om sanningen kommer fram -det vet vi. Manschetterna dararrar rejält på dessa personer.

För det är ju så, att Eva-Marree begick inget olagligt eller brottsligt, men däremot begick andra personer ( låt oss kalla de ” de andra” för enkelhetens skull) brottsliga gärningar. För sådan är den ” Svenska modellen: Det är inget brott att sälja sexuella tjänster – däremot att köpa/ betala för dem.

Men vem får betala egentligen? Inte är de ” De andra”, de som köper sexuella tjänster – nej det är de som säljer dem. Det är de som blir förnedrade, fråntas sina barn, hånade, kallade vid namn – och de som blir mördade.

Faktum kvarstår dock att köpa sexuella tjänster är ett brott. Och dessa personer finns i alla samhällsskikt – men det finns de som har mer att förlora än andra på att bli ” avslöjade” att köpa dessa tjänster. Karriärer, positioner, förtroende… det är mycket att förlora. Dessa personer måste – hur ogärna de än vill – förlita sig på att den kvinna/man de köper sexuella tjänster av är diskreta och har en stark integritet och framförallt håller tyst. Detta begär de alltså av samma personer som de utåt och öppet visar förakt och hån. 

Och ett annat faktum är att dessa personer som förnedras och hånas är de bästa på att hålla tyst! 

Nu sitter dock några – och ja, jag utmanar er nu, för vad mer kan ni göra för att skada mig tror ni? – i en högre position och rycker i trådar både här och där.

Lider jag av en konspirationsteori här? Nej, möjligen hade jag gjort det om inte flera drabbats och om inte flera väletablerade samhällsmedborgare med god insyn insyn inom många områden i samhället reagerat och ifrågasatt allt som hänt. 

Om vi tar ett ex.

Jag polisanmälde – eller skulle – polisanmäla Annika Elmes på Cederängen för bla mened. ( Kom nu ihåg att detta bara är ett exempel på anmälningar gentemot Västerås kommun och Cederängen ). Pratade med insatt polis och fick en tid till denne för att göra anmälan. En kvart senare ringer polisen mig och säger att h*ns chef sagt att någon anmälan via hen kan inte göras, utan jag måste gå via en specialavd hos polisen ” Då det är så mycket som är hemligstämplat och stark sekretess på i detta ärende”. ( Mordet på min dotter alltså, och de utredningar som finns från sociala myndigheterna.) För allt rörande rättegångarna och dessa innehåll är sekretessen upphävd på.

Varför denna ” starka sekresess och hemlighetsmakeri” vid anmälan på myndigheterna och personalen på Cederängen? Vad är det de måste dölja så envetet? Har de inga fel begått – såsom de säger – så finns väl inget att dölja heller?

Men kanske proceduren kring att anmäla en myndighet är sådan? Att den måste göras till denna specialavd pga stark sekretess och känsliga hemliga uppgifter?

Eller kan det ha att göra med allt annat som hänt? Hur de behandlat oss bla?

Lite så känns det ju som de skulle vilja göra: sätta en rejäl munkavle på mig och tvinga mig till tystnad. Hittills har det inte funkat med hot från deras sida, inte heller att locka med barnbarnen ( de drar sig inte ens för att göra det!), och inte har det hjälpt ta ifrån oss något som är viktigt för oss.

För om de tror jag kommer backa och sluta slåss för Eva-Marrees upprättelse, för mina barnbarns upprättesle för det lidande de fått utså i åratal pga deras flat och lathet och fördumsfullhet – så får de nog tänka om! 

Vad gäller er som titeln syftar på: kanske, kanske inte ni har befog för eran rädsla – det visar sig…..

Läste just en artikel i Expressen om mördaren i Ljunby, som slog ihjäl en 15-åring och en 58-åring. Och jag ryser i hela kroppen.
Likheterna med Joel Kirungi Kabagambe är <em>skrämmande!<em>
Båda lider av kraftig paranoia. Precis som Joel, säger denne mördare att ” han var förföljd, hotad till livet” osv osv.

Joel använde sig bla – eller </em>försökte använda sig av rättare sagt<em> att han skulle blivit hotad till livet av Eva-Marree och en person han inte ville ange namnet på ( men han menade mig ) via ett känt kriminellt gäng. Vilket gäng det skulle vara kunde han heller inte namnge. Yeah, right! Eva-Marree som var så noga med att ingen fick tala illa om Joel överhuvudtaget, skulle alltså ha ” beställt” ett mord på honom??

Joel själv levde dessutom i fantasin att han varit President för en undergrupp till de sk ” hattarna” ( ni som känner till vet vilka jag menar ) men att han blivit utslängd i badstand. Detta var något han </em>skröt om<em> .

Ingen vågar göra mig – Joel Kirungi Kabagambe – något, skryter han vidare. De vågar inte skada mig, för jag är inte att leka med. Jag ska dessutom åka tillbaka till Uganda och bli president – så vem skulle våga röra mig.

( Kankse bäst tillägga att detta faktiskt finns med i förundersökningen och går att läsa själv om man inte tror på det.)

Ja, Joel hade – precis som Ljungby-mördaren – en enorm tilltro och övertro på sin egen betydelse. Men att skryta om att blivit utslängd ur ett sådant ” sällskap” i badstand och påstå att ingen vågar röra den farliga Joel kirungi Kabagambe? 

Sedan har vi detta med medicinerna…. Även Ljungby-mördaren led tydligen av en mycket läglig tillfällig psykisk ohälsa ( för att använda ett mycket snällt språk ) vid tiden för dådet – men som genom ett mirakel blev ävenhan fullt frisk efter dådet! Men nu ska – jag läste detta 3 dagar efter domen från Hovrätten kom – även Ljungby-mördarens advokat gå all-in med “medicinspåret”. Bra där att Sveriges rättsystem gett ut signalen att ” tar du bara dina föreskrivna mediciner, oavsett du tar dem som du ska ( enligt ordination ) eller tar dem för att få ett rus, och blandar dem med andra narkotiska medel och/ eller alkohol, så är det fritt fram att mörda på de mest betialiska sätt – för då är ju du som mördare offer – inte de dumma jävlar som lät sig mördas!

Ja, superpappan – som Joel kallade sig själv, och som Ylva Pettersson kallade honom. – satt och porrsurfade, barnporr. Häftigt var att se en 8 åring bli grovt våldtagen av ett antal vuxna män – det tycket både Joel och hans ena bror var så härftigt! Och Om Eva-Marree visste om detta, så lär det inte undgått barnplågaren Ylva Pettersson heller! Både Ylva och Joel utsatte Eva-Marrees barn för ständig psykisk ( och fysisk i viss mån) misshandel. Det är ju otur för dem att barnen nu börjat våga prata om vad som egentligen hänt under åren hos Joel – som myndigheterna promt tyckte de skulle bo hos- oavsett konsekvenserna för barnen! 

Alla anklagaleser om att Eva-Marree skulle ha slaigit sin dotter för att hon inte sa ” mamma” till henne, alla anklagelser om att om barnen inte lydde skulle hon kasta ut dem framför lastbilar och gud-vet-vad…. Gissa vem/vilka som sagt detta till dessa barn??? Gissa vem som slog dem när de inte ville kalla henne mamma då de redan hade sin rikttiga mamma! Jo just det…..

Jag är så äcklad, så förbannad över att myndigheterna kunnat blunda och låta detta fortgå år efter år! Och ja- de vistte om detta! 

Och nu? 

Ja, vad säger man? Vi lever under en hotbild av Joels “vänner” och familj – något vi fått bekräftat på många fronter av olika personer – även sådana inom myndigheter. Vad händer då? Får vi hjälp och skydd? NEJ! 

Vi får rådet att ” söka hjälp och gå i samtal” för detta “småbus” är inget att bry sig om. Då har vi haft folk hängandes utanför balkongen, blivit påsprungna och fasttagna bla. ( Även det finns vittnen som inte kan ifrågasättas på).

Men vad består då ” hjälpen” av? Jo, den består av att vi plötsligt är “farliga” och de som hotar oss bara är offer – precis som Joel bara är offer pga att han tingades mröda Eva-Marree….

Jag har varken hotat eller tagit kontakt på något vis med dessa personer – däremot har jag uttryckt en stark önskan om vad jag skulle vilja hända Joel! Och är det så konstigt? Med tanke på vad han gjort?

Men iom att han mördade min dotter blev vi tydligen per automatik samhällsfiende nr 1. 

Någon som kan förklara hur man som anhörig till ett mordoffer plötsligt blir förövaren, medans mördaren blir offret?

Dessutom – under hela rättegången ( den första ) – satt Joels bröder och polare och trackasserade, hotade och provocerade oss för att få igång något. De lyckades inte. Vore vi ” farliga” skulle det hänt något där och då – för det var ett mångdubbelt utsatt läge för oss – inte minst känslomässigt. Men komma 7 månader senare och säga att vi är “farliga”? Och inte vill de motivera vad de menar med detta, hur de kommit fram till detta heller.

Och medans jag kommer ihåg det: Nej, jag har ingen diagnossjukdom, jag har överhuvudtaget inga psykiska besvär som det påstås på olika håll. Något x- antal läkare och skötaerskor kan intyga som jag träffat under de senaste 7 månaderna. Och då menar jag inte VC-personal.