18 års fängelse…. känns inte helt rätt med tanke på vad han gjort, men det är ju ynkliga Sveriges näst strängaste straff…..

 

När det gäller själva gärningen har ett mycket stort antal vittnen hörts som av rena tillfälligheter befann sig i anslutning till brottsplatsen och som genom sina iakttagelser mer eller mindre har täckt in hela gärningsförloppet. Den samlade bilden av vittnesmålen, som det inte finns anledning att ifrågasätta, är att det varit fråga om ett fullständigt besinningslöst våld från Joel Kabagambes sida genom upprepade knivattacker och att Eva-Marree Kullander Smith trots flera försök inte hade en chans att värja sig mot våldet. Av vittnesmålen framgår också att Joel Kabagambe inte avbröt våldsutövningen förrän Eva-Marree Kullander Smith var livlös.
Uppgifterna stämmer med den tekniska och medicinska utredningen. Enligt polisens sammanfattande bedömning (fu-prot sid. 2) finns det nämligen på brottsplatsen olika fynd av skor, solglasögon och blod längs en sträcka av nio meter som talar för att strid förekommit. Den tekniska utredningen visar också att en på brottsplatsen anträffad förskärare liksom Joel Kabagambes beslagtagna kläder bar spår av blod från Eva-Marree Kullander Smith. Enligt obduktionsrapporten talar slutligen undersökningsfynden starkt för att dödsorsaken varit stick med eggvasst föremål mot bröstkorgen med åtföljande dubbelsidig lungkollaps samt skador på hjärtat och lungorna med åtföljande blödning till båda lungsäckarna.

Zenitha Smith Westberg
Hon flyttade till Jämtland 2007 och återupptog kontakten med Eva-Marree vid årsskiftet 2009/2010. Innan dess hade de inte så mycket kontakt. Hon och Eva-Marree stod dock varandra väldigt nära och pratade i princip om allt. De hade mest kontakt över telefon då hon bodde i Jämtland. De pratade med varandra nästan vaije dag och ofta flera gånger varje dag.

Eva-Marree berättade för henne att relationen med Joel varit väldigt våldsam och att han en gång hotat henne och hennes hund. Joel skulle ha sagt “ska jag skjuta dig eller ska jag skjuta din hund”. Eva-Marree har även berättat om sms åt det hotfulla hållet som Joel skickade. Hon preciserade dock aldrig vad som hade uttryckts. Hon och Eva-Marree har även pratat om vårdnadsprocessen som Eva-Marree var förkrossad över. Eva-Marree berättade för henne att hon hade förlorat barnen och att hon var rädd för Joel. Hon har själv haft kontakt med Joel när Eva-Marree lämnade honom. Hon reagerade då på mycket som Joel berättade, som att Eva-Marree hade hånat honom och försökt ta barnen från honom. Hon kände att det inte stämde då Eva-Marree aldrig skulle göra så då hon själv växte upp utan pappa. Hon har fått det återberättat för sig att Joel kontrollerade alla bilar utanför Eva-Marrees hem efter att de flyttade isär. Joel gjorde också flera anmälningar mot Eva-Marree, både till socialtjänsten och till polisen. Eva-Marree var hela tiden rädd för att något skulle hända när hon fick umgänge med barnen.
För tre år sedan träffade hon Eva-Marree i Sala. Eva-Marree sa då “lyssna noga mamma, jag kan inte säga om, utan när Joel kommer att försöka skada eller mörda mig så hoppas jag att han skjuter mig. Han får inte skära, strypa eller slå mig. Skjuter han mig går det fort.” Detta var i samband med någon av vårdnadstvisterna. Eva-Marree verkade då trött och nedstämd och när hon pratade om Joel var hon påtagligt rädd. Eva-Marree uppfattade det som att Joel inte ville att barnen skulle knyta an till henne och att han hindrade umgänget på grund av detta. Eva-Marree kände även att barnen var ett maktmedel som Joel använde mot henne. Eva-Marree skrev även om sin rädsla till henne på Facebook. Den åberopade Facebook-konversationen ägde rum i samband med den senaste vårdnadstvisten. Hon tolkade det som att Eva-Marree var livrädd utifrån vad som skrevs på Facebook. I och med att Eva-Marree skrev det så spontant fast hon sa att hon var upptagen kändes det väldigt allvarligt. Hon kände att Eva-Marree var desperat och att det var ett rop på hjälp.

Hon och hennes make flyttade i maj i år till Sala eftersom de ville ge Eva-Marree stöd på nära håll. Eva-Marree flyttade i prakten in hos dem eftersom hon inte vågade bo kvar i Västerås. Eva-Marree kände att risken blev större desto mer hon knöt han till barnen. Eva-Marree var väldigt spänd och nervös. Hon sa att glädjen hon kände för att det gick så bra på träffarna vid Cederängen blandades ständigt med rädsla. Eva-Marree hade till en början varit skeptiskt inställd till Cederängen men efter det första besöket hade hon varit väldigt lycklig och uppgav att det kändes rätt. Eva-Marree kände att hon hade blivit lovad att det skulle vara tryggt för henne att träffa barnen på Cederängen. Hela tiden hade hon dock i bakhuvudet att något kunde hända när som helst och var som helst. Eva-Marree kände sig trygg med att vara på Cederängen då det fanns personal på plats. Hon tyckte dock att det var lite konstigt att Joel befann sig på Cederängen samtidigt. Med tiden Eva-Marree bodde hos dem började hon bli “som vanligt”, hon var gladare och mer avslappnad och det syntes att hon hade mer framtidstro. Eva-Marrees oro över anknytningen släppte dock aldrig helt och vissa dagar kom hennes rädsla på nytt till uttryck.
Hon hade kontakt med Eva-Marree kvällen innan mordet. Hon vet inte hur hon ska hantera att hon har överlevt sin dotter. För henne känns det som att tiden mellan mordet och huvudförhandlingen är en enda dimma.